Svensk ålförvaltning ett fiasko

2022-09-02 Sveriges regering har nu beslutat att avsätta 15 miljoner kronor för att under tre år 2022, 23 och 24 göra en femte utvärdering av den svenska ålförvaltningen. Formas får uppdraget och skall anlita utländska ”oberoende” experter för utredningen.

Regeringen anger att syftet med uppdraget är att utvärdera om de åtgärder som hittills genomförts, säkerställer att vi i Sverige långsiktigt kan nå målen i ålförordningen. Uppdraget skall slutredovisas senast 31 december 2024. Detta är ett slöseri med skattemedel och manipulering med svensk natur.

Erik Eriksson, chef för avdelningen för analys och policy på Formas säger att Formas är med sitt breda kunnande och starka nätverk väl lämpat för att genomföra utvärderingen av svensk ålförvaltning. På Formas hemsida kan man läsa att chefen för närvarande 2022-11-17 är tjänstledig.

Kraftbolagen har årligen med sina dammar stoppat 188 till 360 miljoner ålyngel som skulle vandrat upp i våra inlandsvatten. (Källa Wikström, Åström). Av dessa yngel blir ca 20% vuxna ålar (Källa Elforsk). Kraftbolagen har således årligen förhindrat produktion och tagit död på 37 till 72 miljoner blankålar i sina galler och turbiner. Det motsvarar ca 37 till 72 tusen ton ål. Som kompensation har bolagen inte vidtagit några åtgärder för fiskens fria vandring.

Vilka åtgärder har då genomförts? Kraftbolagen har med flyg årligen importerat och ”omflyttat” ca 0,4 miljoner vilda ålyngel från England. Även svenska myndigheter har deltagit i denna omflyttning av ålyngel där ynglen först hålls i karantän i Helsingborg. Där görs ett uttag som föds upp till ca 140 ton ”silver eel” och går till försäljning för konsumtion!

Kraftbolagen har dessutom anlitat yrkesfiskare som årligen fångat 0,014 miljoner blankålar och transporterat med lastbil förbi kraftverken till havet. Alla kan förstå att denna ”kompensation” är otillräcklig.

Kraftbolagen väljer att ändra ålens livscykel i stället för åtgärder i kraftverken. Ålynglen får åka flyg och blankålen får åka lastbil. Så ”låssas” de lösa problemet med åldöden i dammar och turbiner. Fria vandringsvägar är självklart den enda fungerande lösningen. Regeringen satsar nu 15 miljoner kronor för att under tre år utreda om detta varit en långsiktigt hållbar ålförvaltning.

Statens Lantbruksuniversitet (SLU) gjorde 2021 en fjärde utvärdering av den svenska ålplanen. Några citat ”Svenska inlandsvatten bidrar för närvarande inte till en återhämtning av beståndet”. ”Biomassan av inlandsvattnens ålbestånd uppnår inte nödvändig miniminivå, den mänskliga påverkan överskrider den lägsta gränsen för återhämtning, och de negativa effekterna kommer fortsätt öka”. ”Utan ytterligare skyddsåtgärder kommer situationen att förvärras. Det rekommenderas därför att nuvarande förvaltningsplan för ål i sötvatten omprövas”.

Det är också välkänt att vattenkraften genom påverkan och minskning av habitat samt flödesreglering är huvudorsaken till minskningen av ål och andra sötvattenslevande djur. (Tickner et al., 2020; WWF, 2018). Den biologiska mångfalden I sötvatten minskar snabbt i alla större avrinningsområden på jorden och förlusterna är större än vad de är i både landekosystem och marina system (Albert et al., 2020).

SVT har haft de uppmärksammade och prisade programmen ”Den sista ålen – vad hände sen”, ”Ursprungsålen – spelet om åldöden” och ”Fiskarnas Rike”. Ingen borde vara ovetande om att det är fria vandringsvägar som behövs för att rädda ålen. Varför anlitar då regeringen utländska experter och förhalar nödvändiga åtgärder fram till december 2024?

Kraftbolagens omoderna vattendomar är nu under omprövning. För att rädda Sveriges Natur behövs fria vandringsvägar i våra vatten. Kraftbolagen lobbar nu för att Sverige skall införa undantag i reglerade vatten och slippa vattendirektivets miljökrav på god ekologisk status (GES). Regeringen förhalar genom utredningar införandet av EG:s ålförordning och miljölagar, så att kraftbolagen kan hänvisa till omoderna vattendomar när de fortsätter att utrota ålen och utarma den biologiska mångfalden i våra svenska vatten. Ålen är akut hotad och behöver fria vandringsvägar nu.

Hertingprojektet är ett lysande exempel på att det går att lösa med bästa tillgängliga teknik. Vi kan bli den generation som utrotar, ål, havsnejonöga och majfisken från svenska vatten. Eller vi kan bli den generation som med fria vandringsvägar räddar dessa akut hotade arter undan galler och turbindöden. Vilket val gör Du?

Svensk förvaltning av europeisk ål ska utvärderas – Regeringen.se

Kraftverkens dammar, galler och turbiner stoppar effektivt all produktion av ål från svenska inlandsvatten, som före utbyggnaden av modern vattenkraft årligen producerade 37 till 72 miljoner blankålar. Källa: Wikström/Elforsk.