2022-04-23 Smoltvandringen pågår vid Nydala. Många laxsmolt är liksom tidigare i mycket dålig kondition.

Det är därför viktigt att vidta åtgärder som gör att laxens hälsa förbättras. Det kan exempelvis röra sig om kalkningsåtgärder, skyddszoner samt att begränsa påverkan av oönskade kemikalier. Torrläggning på grund av vattenkraftens nolltappning uppströms är fortfarande ett stort problem.

Naturnytt har tidigare rapporterat om betydelsen av tillräckliga kalkningsåtgärder och skyddszoner bl.a. för att hindra bekämpningsmedel att nå Högvadsån. På senare tid har ett “nygammalt” problem med miljögifter i vattnet uppmärksammats. På 1960-talet var det förödande utsläpp från kromverket i Ullared som dödade många laxar.

I dag är det ” moderna” föroreningar i form av hormoner och läkemedelsrester som riskerar att påverka biologin och vandringsfiskarna i Ätran. “Omoderna” vattendomar tillåter nolltappning. Vi får inte heller glömma att Ätran och Högvadsån förser kommuninnevånarna med friskt(?) dricksvatten.

Det har funnits misstankar om att Högvadsån påverkas av den stora belastning som är känd från reningsverket i Ullared. VIVAB har därför utfört en specialstudie av belastningen av läkemedelsrester i Högvadsåns N2000 område med 2,2 miljoner kronor i bidrag från Naturvårdsverket . Naturnytt har tidigare rapporterat om studien här.

Studien visar på en allvarlig påverkan av hormoner och läkemedel men VIVAB:s slutsats blir ändå att föroreningarna späds ut så att det inte skulle finnas ett behov av ytterligare rening. Förutsättningarna som anges för dessa beräkningar är att belastningen i Ullared är 2991 personenheter som späds ut med ett medelflöde i Högvadsån på 8,5 kubikmeter per sekund. Läs mer i utredningen (s.30) här.

Rapportens slutsatser och riskbedöning baserade på “recipientens höga spädningseffekt” av föroreningarna är helt felaktiga. För fiskens överlevnad är de sämsta förhållandena dimensionerande.

Laxens hälsa eller välmående bestäms inte av nämnda medelvärden då ynglen lever 1-3 år i ån. Gemene man är säkert medveten om att det en sommardag finns tiotusentals tillresta resenärer som belastar Ullareds reningsverk. Dessutom kan man lätt konstatera hur vattenflödet drastiskt stryps i Högvadsån under torrperioder.

Därför underskattar också VIVAB:s rapport grovt betydelsen av påverkan från tillförda hormoner och läkemedel till Högvadsån. Påverkan är i själva verket hundratals gånger större än “medelvärdet” eftersom antalet personer kan vara 20-30 000 samtidigt som flödet kan vara tio gånger mindre än normalflödet.

Det är i själva verket så att samtliga halter av hormoner, läkemedel och antibiotika i inkommande och utgående vatten vid Ullareds reningsverk är mycket eller extremt mycket över genomsnittshalter för andra svenska reningsverk. Dessutom är effekten av utspädning felbedömd i VIVAB:s rapport. Det är tvärtom så att föroreningarna tidvis koncenteraras i Högvadsån när besökstrycket i Ullared är stort och flödet samtidigt stryps av Ödegärdets kraftstation i Älvsered. Laxynglen lever återkommande under dessa extrema förhållanden som kraftigt försämrar deras hälsa och överlevnad.

Försämrade uppväxtförhållanden i Högvadsån leder till att fler uppvandrande leklaxar de senaste åren resulterar i färre antal utvandrande smolt.