2020-04-04 Ätran nedanför Ätrafors har sedan kraftverket byggdes ständigt varit föremål för diskussioner och åtgärder hur laxen bäst skall skyddas. Nu i april 2020 samlas högar med stenblock vid Ätrans strand. Blocken kommer att förstöra laxens biotoper om de dumpas i Ätrans skyddade N2000 område.
Många mindre lyckade förslag har genom årtionden sett dagens ljus. Nu ser det ut som att kraftbolaget är på väg att genomföra ett av de allra sämsta förslagen.
Tidigare har kraftbolaget på 1980-talet placerat ut ett stort antal storstenar ovanför Nannes öar vid Tormorup. Tanken var att laxynglen skulle gömma sig när flödet snabbt ändrades vid korttidsregleringen. De stora stenarna ändrade åns flöde med erosion och sedimentflykt som följd. Grävskoporna som lagt ut stenarna fick några år senare avlägsna och forsla bort de förargliga stenarna som endast orsakat förtret.
Kraftbolaget försökte för tre år sedan hindra vandrande laxar från att vandra upp i Ätran. Tanken var att undvika att laxarna stängdes inne i hålorna nedströms kraftverksdammen. Unipers miljöchef presenterade sommaren 2017 en egen lösning med en brädfördämning. “Det är en relativt ny teknik som vi prövar” sade han till dagspressen. Höstens första högflöde i september raserade inte helt oväntat den bräckliga tekniska konstruktionen.
Nu skriver vi 2020 och kraftbolaget Uniper/Fortum verkar nu ha en ny tekniskt innovativ lösning på gång för att hindra laxdöden i döda åfåran vid Ätrafors. De bunkrar ånyo upp med stora stenblock som skall fyllas i Natura 2000 områdets djupare partier. Tanken är då att laxarna inte skall bli kvar när vattnet stängs av, utan att de snällt skall vandra tillbaka till Ätran nedanför kraftverkskanalen. Denna lösning är ett av de minst lyckade förslagen som sett dagens ljus. Det skulle vara en biologisk katastrof att förstöra Ätrans gamla, naturliga åfåra genom att dumpa dessa stenmassor i hålorna.
Man borde ha tagit lärdom av misslyckandet med tidigare stenutläggning vid Tormorup. Åtgärden kan få stora konsekvenser nedströms. Effekten av stora mängder spillvatten från Ätraforsdammen kan då förstärkas och fastigheter nedströms eroderas och raseras. Vinterns högflöde var nära kritiska nivåer. Föreslagen stenutläggning och uppgrundning riskerar att orsaka direkta egendomsskador nedströms.
Det är bara att ta lärdom av Hertingprojektet där man hittat en kreativ lösning med en minimitappning i gamla åfåran. Tidigare stängdes här varje år hundratals laxar inne när ån torrlades. Trots att hålorna nedanför dammen var mycket begränsade. Laxen vill nämligen röra sig uppströms. Det är bara “döda fiskar som flyter med strömmen”. Det finns ingen anledning att tro att utläggning av storsten vid Ätrafors kommer att innebära att laxen ändrar sitt inlärda beteende.
När laxen deponerar romkorn och dessa torrläggs tar man dessutom död på laxarnas avkomma. Hertingforsens tidigare torrlagda åfåra producerar nu ca 30 000 laxyngel. Ätran vid Ätrafors har ca dubbla potentialen. Bilder finns på torrlagd laxrom vid vägbron, Ätrafors. Mängden lämpliga lekbäddar och uppväxtplatser är betydande på sträckan mellan dammen och kraftverkskanalen, trots att “experter” ibland hävdar motsatsen.
Länsstyrelsen har vidare i sina fiskevårds- och åtgärdsplaner 2001 och 2013 föreslagit en minimitappning i gamla åfåran för att bevara laxstammen. Det är på tiden att verksamhetsutövaren följer länsstyrelsens uppmaning och avslutar epoken med förödande experiment i Ätrans N2000 område. Det finns en säker lösning; nämligen vanligt vatten som fungerar vid Hertingforsen. Laxen är under årtusenden anpassad till vatten och inte till torrläggning eller kraftig modifiering genom utestängning eller igenfyllning med tonvis av stenblock.
