2020-03-25 Havsnejonögat är rödlistat och i akut behov av skydd. Länsstyrelsen bedömer att det finns mindre än hundra individer kvar av det svenska beståndet. Arten kan inte överleva utan tillgång till lekområden och utan tillgång till vatten.

Havsnejonögat tillhör ordningen rundmunnar som varken är fiskar eller däggdjur utan en alldeles egen djurgrupp. De har funnits på jorden i 500 miljoner år. Det skall jämföras med dinosaurierna som funnits ca 250 miljoner år och människan som invandrade för ca 0,2 miljoner år sedan.

Nu håller vi på att utrota denna unika art som bl.a. har egenskaper som kan användas inom modern medicin. Havs- och Vattenmyndigheten har avsatt en miljon kronor för att vidta åtgärder rapporterar P4 Halland och DN.

Länsstyrelsen i Halland koordinerar de nationella insatserna. Och vi vet redan var skon klämmer. Om nejonögat utestängs från biotoper med lekbottnar blir det ingen avkomma. Om lekbottnarna torrläggs dör nejonögat som andas med gälar. Svårare är det inte. Om det dessutom tillkommer andra hot (som få värdfiskar) är det än viktigare att de kvarvarande nejonögonen kan vandra fritt och har vatten på sina reproduktionsområden. Hertingprojektet är ett gott exempel på att detta går att lösa med tillgänglig teknik.

Före Hertingprojektet räknade Krister Lindkvist havsnejonögon i fisktrappan vid Herting. År 2010 räknade han 423 individer vid 21 tillfällen. Och nu bedöms det alltså att det endast finns en fjärdedel av detta antal kvar i hela Sverige! Fria vandringsvägar och vatten är åtgärder som brådskar. Information är bra men nejonögonen som måste räddas nu är inte läskunniga.

Nu har Hertingdammen öppnats och havsnejonögonen kan självmant vandra upp i Ätran till sina lekområden. Problemet är att de kan vandra upp i Ätrans huvudfåra vid N2000-området i Ätrafors. När det finns vatten. Men vattnet stängs ofta av under sommaren utan förvarning och de nejonögon som vandrat upp för att leka dör. Har de hunnit lägga ägg så torrläggs även dessa. En enda hona kan lägga 150000 till 300000 ägg som kläcks efter 10-12 dygn. Detta ödeläggs genom att kraftbolaget använder allt tillgängligt vatten för energiproduktion. Det räcker inte att informera om havsnejonögats och ålens akuta situation. Vi måste tillse att de får tillbaka sina miljöer och sitt vatten som de nyttjat för lek och uppväxt i 500 miljoner år. Liknande situationer råder i övriga hallandsåar.

En självklar åtgärd för att rädda nejonögat är att eventuella lekområden inte torrläggs. Men det är inte något man prioriterat under de ca 100 år som torrläggningen pågått i Ätran. Området har dessutom utsetts som N2000- område som internationellt skyddsvärt för reproduktion och uppväxt för hotade arter som ex ål, havsnejonöga och den genetiskt unika ätranlaxen. Ätran skall omprövas enligt modern vattenlagstiftning under 2020-talet.

Låt oss hoppas att det innebär att samtliga torrfåror vid Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar återfår sitt vatten i Ätrans naturliga åfåra så att en del av forsarnas ekosystem återställs. Det handlar om ca en mil forsar med en unik biologisk mångfald. Dessa forsande miljöer är ytterst sällsynta i dag. Och vi ser nu de sista hundra exemplaren av havsnejonögon som är beroende av denna forsande miljö för sin fortplantning.