2019-12-13 Sveriges ålförvaltningsplan säger en sak medan verkligheten är en helt annan. Ålynglen stoppas av dammar. Silverålen fastnar i kraftverkens galler eller dör i turbiner. Men det finns ljus i ”ålamörkret”.
Havs- och Vattenmyndigheten ansvarar för den svenska ålförvaltningsplanen. På deras hemsida står att läsa att planens målsättning är att 90 % av all blankål som för närvarande naturligt skulle kunna produceras i svenska vatten ska överleva och bidra till reproduktionen. Sverige fick sin ålplan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Läs mer här.
Havs- och vattenmyndigheten skriver vidare på hemsidan att myndigheten och de sex största kraftbolagen våren 2010 undertecknade ett dokument som innebar att kraftbolagen till år 2014 frivilligt åtog sig att öka den sammanlagda överlevnaden vid passage av vattenkraftverk till minst 40 %. Eller med andra ord att man åtar sig att inte fler än 60 % av ålarna skall vara döda när de passerat kraftverken på sin vandring till havet.
Hur fungerar detta åtagande i praktiken om man tar Ätran som exempel? Anta att 100 ålar kommer från Fegenområdet till Unipers fem kraftverk nedströms. Nu när inga åtgärder vidtagits dör ca 70% av blankålarna vid varje kraftverk på gallren eller i turbinerna.
Vid kraftverken i Skåpanäs, Skogsforsen, Bällforsen och Yngeredsforsen dör nu totalt ca 99 ålar av 100 och en ål simmar vidare. Unipers fem kraftverk har så 2019, och varje år, tagit död på 99 % av ålarna som kom från Fegen. Trots att kraftbolaget frivilligt undertecknat dokumentet som fastställer att senast 2014 skall man ”bara” ta död på 60% av ålarna.
Ljuset i Ålamörkret är att alla ålar som når Hertings kraftverk efter åtgärder 2013 klarar passagen helskinnade och kan vandra vidare. Åtgärderna vid Herting fungerar för alla vandrande fiskar så att inga dödas eller utestängs. Om Uniper utförde liknande åtgärder vid sina fem kraftverk uppströms skulle alla ålar som kommer till Skåpanäs ta sig oskadda ut till havet! Jämfört med att över 99 % dör i dag! För att ålynglen naturligt skall kunna vandra förbi dammarna måste bolaget även lösa uppvandringen vid alla dammar.
Dagens omfördelning och utsättningar av flygburna ålyngel från England till Sverige duger inte! Särskilt som nära en miljon av dessa importerade, vilda ålyngel föds upp i Helsingborg till 120 ton ål som säljs för mänsklig konsumtion! Denna hantering framställs av myndigheter och bolag som ålens räddning, när den i själva verket starkt bidrar till, och påskyndar ålens undergång!
Ljuset i ålamörkret är att regeringen nu gett kraftbolagen 70 miljarder i skattelättnader av vilka 10 miljarder avsatts i ”Vattenkraftens Miljöfond” för att vidta miljöåtgärder i kraftverken. Fria vandringsvägar och vatten i torrlagda åfåror är vad som behövs i Unipers vattenkraftverk i Ätran. Och Hertingprojektet har visat att detta är möjligt att genomföra. Och ger miljoner i nettonuvärde.
Det är hög tid att ljuset även går upp för Havs- och vattenmyndigheten som redan för tio år sedan satte upp ett mål om 90 % överlevnad för ålen. Och att vattenkraftbolagen snarast lever upp till det avtal om bättre överlevnad för ålen vilket man undertecknade för tio år sedan och skulle ha uppfyllt för fem år sedan! Det är inte OK att vattenkraften år 2020 fortsätter med att utestänga alla ålyngel och att ta död på 99 % av Ätrans akut hotade ålar.