2017-12-27 Bilder säger mer än 1000 ord…..
SMHI:s dammregister visar alla dammar som svarta punkter. Vad som händer ålyngel när de kommer från Sargassohavet och möter dammarna visas av bilderna till vänster. Vad som händer vuxna ålhonor när de skall vandra från sötvattnet till Sargassohavet för att leka visas av bilderna till höger. Och på bilden i headlinen visas ålar från Yngeredsfors kraftverk hösten 2017. Varför försvinner ålen?
Kraftbolagen är också medvetna om reglerdammarnas påverkan:
“De flesta ålar stannar och växer upp längs våra kuster. De som finns i våra reglerade vattendrag är i första hand sådana som har flyttats dit oftast genom import från England eller Frankrike”.
Läs mer vad kraftbolagen menar här.
På 1930 och 40-talet kunde fortfarande en miljon ålyngel årligen naturligt vandra upp i Lagan och andra västsvenska åar. Enligt bolagens egen statistik. Om 10% av dessa ålyngel överlevde till utvandringsfärdiga honor producerades då 100 000 ålhonor per Västkustå till Saragasso. Kraftstationerna i Ätran (ca 35 st) har sedan 1983 satt ut ålyngel som kompensation för bortfallet. De senaste åren har de kompenserat med ca 14 000 engelska ålyngel per år. År 2010 beräknades i Ål i Ätran att ca 5 500 ålhonor producerades i systemet (Calles et.al.). Varför minskar ålen?
De historiska dokumenten om hur ålen vandrade upp i våra sötvatten före kraftverksepoken är många:
1. Skeens ålfiske nedströms Bolmen är känt sedan 1100-talet. Det ägdes då av Nydala kloster vars munkar brukade det. Det var ett av de mest givande ålfiskena i södra Sverige. Fångsten var omkring 3 ton ål om året och enstaka ålar kunde väga närmare 4 kg och vara 180 cm långa.
2. År 1552 anlade Gustav Wasa en ålkista i Böleströmmen vid Näsviken. Den arrenderades för ett arrende av en tunna ål eller motsvarande värde i penningar. Arrendet drevs in av kungens fogdar.
3. På 1880-talet sänktes flera sjöar i Femsjö socken. Särskilt Stora Frillen var känd vida omkring som en mycket vacker och fiskrik sjö. Det berättas att fördämningarna brast i samband med sänkningen av Stora Frillen så att man förlorade kontrollen över sjösänkningen. Stora vattenmassor forsade ut och alla ålkistor ända ner till Marbäck (25 km nedströms) fylldes med ål. Vid Mahults herrgård kördes hästlass av den läckra fisken hem. Många ålkistor klarade inte mängden fisk utan brast.
5. Annonsering vid försäljning av fastigheter innehöll ofta uppgifter om det ingick fasta ålfisken. Då betingade fastigheten ett högre pris.
Läs “Forskningsresultaten om ålen måste få genomslag”
Läs också debattartiklen
“Rädda den akut hotade ålen”