2026-06-22 Vi bad AI att rita en ålbild. Vi frågade också AI om Länsstyrelsens tillsyn av kraftbolagens ålhantering. Bilden blev bra men AI underkände länsstyrelsens handläggning av ålfrågan.

Så här blev ålbilden. Ålmamman och hennes yngel ser glada ut. De har det bra i Sargassohavet. Men det ser sämre ut när de under 10-20 år skall växa upp i Sveriges inlandsvatten. Se bilder från verkligheten i Ätran nedan.

Länsstyrelsen i Hallands hantering av ålfrågan beskrivs av AI:

”Domar kan inte förhandlas bort: Om en vattendom kräver att ett kraftbolag ska hålla fria vandringsvägar för ålyngel eller lekål, är bolaget skyldigt att bygga de anläggningarna. Länsstyrelsen har inte mandat att ge dispens ”in blanco” från en domstols dom”. 

AI skriver vidare:

”Tillsynsplikten är tvingande: Enligt miljöbalken är en tillsynsmyndighet skyldig att agera när de upptäcker att en verksamhet inte följer gällande regler eller domar. Att medvetet låta bli att kräva att en dom följs (eftersom man föredrar en praktisk kompromiss) är ett direkt avsteg från tillsynsuppdraget”. 1, Se Länsstyrelsens eget tillsynsdokument.

Så långt AI. Men vad säger då myndigheternas och kraftbolagens överenskommelse i ”Ålplan Ätran” som tillämpats sedan 1980-talet?

Ålplan Ätrans stadgar är enligt §2 : Kraftbolagen skall inköpa ålyngel för en viss summa och utplantera ynglen enligt en fastställd plan. ”Som kompensation för detta behöver ingående medlemmar inte följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”.

29 vattenkraftverk i Ätran omfattas av Ålplan Ätran. De betalar tillsammans 45 612 kronor i 1998 års penningvärde för att köpa vilda ålyngel och sätta ut i Ätran uppströms kraftverken. Summan är mindre än skyddsvärdet av två vuxna ålar då varje ål värderas till 3510 €! (Källa: Finlex 614/2019). Falkenbergs kommun och Hertings kraftverk betalar fortfarande årligen 6 128 kronor trots att man år 2013 ordnade fri vandring för ålen! År 1960 producerade Ätran ca 130 tusen blankålar varje år vilket indikerar Ätrans stora potential för produktion av ål innan vattenkraften byggdes ut i början på 1900-talet. (Käla SLU åldataportalen).

Det är alldeles uppenbart att både Falkenbergs kommun och Länsstyrelsen i Halland har dålig koll på vad som händer med ålen i Ätran! Den så kallade Ålplanen verkar vara en ömsesidig deal för länsstyrelsen som ”slipper tillsyn” samt för bolagen som ”slipper att ordna vandringsvägar”. Win-win för båda parter men förloraren är den akut hotade ålen som mister tillgången till sina uppväxtområden. Till förlorarna kan även räknas fiskerättsägare och de som räknat med ålen som en naturresurs och livsmedelsresurs. På Gustav Vasas tid utgjorde ålen en femtedel av staten Sveriges inkomster!

Naturnytt anmälde 2019-2020 en omfattande åldöd vid vattenkraftverken i Ätran till Länsstyrelsen i Halland, ärende 535-8579-19. Naturnytt begärde med anledning av åldöden tillsyn av vattenverksamheten vid Ätrafors kraftverk. Länsstyrelsen i Halland beslutade i ärendet 2020-09-02 att:

”Problemen ……. har sitt ursprung i anläggningens tillstånd och är av sådan art att de bör hanteras i den kommande prövningen inom ramen för den nationella planen för vattenkraft”. ”Länsstyrelsen har i dagsläget inte för avsikt att föregå den prövningen”. 

Länsstyrelsen lägger med andra ord ned tillsynen av vattenkraften i Ätran och låter ålslakten fortsätta i väntan på den kommande miljöprövningen av Ätran. Det är ansvarslöst att på detta sätt befria sig själv från tillsyn och se mellan fingrarna trots att ålslakten pågår inför öppen ridå av den numera akut hotade ålen .