2026-04-30 Frågan är befogad då Sverige 2024-12-16 fick ett överträdelsebslut (INFR(2024)2236) från EU för att inte ha anpassat vår föråldrade vattenlag till EU:s moderna lagstiftning enligt vattendirektivet.
Ålförordningen, restaureringsförordningen, försämringsdirektivet samt art- och habitatdirektivet är andra EU-lagar som Sverige ratificerat, och därmed förväntas följa.
Naturvårdsverket fick i juli 2025 i uppdrag av Regeringen att se över vilka arter som bör vara nationellt fridlysta. Förslaget kom i dagarna och för första gången i historien föreslås fridlysning av två fiskarter nämligen ålen och havsnejonögat. Bakgrunden är den att båda arterna är akut hotade (CR) och det största hotet är vattenkraftens utbyggnad med dammar, reglering och torrläggning.
Frågan om införandet av föreslagen fridlysning av ålen ligger nu på Regeringens bord för beslut. Regeringen har också fått in remissynpunkter från bl.a. statliga Vattenfall och Energiföretagen som representerar 500 verksamhetsutövare i branchen.
Vattenfall skriver: ”De svenska vattenkraftanläggningarna ska omprövas för att få moderna miljövillkor enligt en nationell plan (NAP). Ungefär 2000 vattenkraftverksamheter ska prövas under 20 år och vid omprövningen beslutas vilka miljöanpassningar anläggningen måste vidta. Såvitt Vattenfall förstår kommer fridlysningsbestämmelsen träda i kraft direkt vid införandet, och många anläggningar kan därför komma att behöva söka dispens i avvaktan på sin omprövning i NAP”.
Energiföretagen skriver: ”Med antagande av att ål och havsnejonöga ges skyddskategori SK1.AH krävs det dispens från artskyddsförordningen för varje påverkan genom vattenkraft som omfattas av förbudet. Nuvarande svensk vattenkraft kommer därmed att behöva dispens för påverkan på t.ex. ål, vilket inte har behövts tidigare”.
Den stora frågan är nu om Regeringen kommer att bevilja vattenkraften dispens i 20 år att följa artskyddsförordningen och antagna EU-lagar? Sverige riskerar då dryga böter för att vi överträder EU:s gemensamma lagstiftning då Sverige saknar rådighet att besluta över EU:s lagar.
Den största frågan är dock hur det går för naturresurserna i våra svenska vattendrag med ytterligare 20 år av ålmassaker?
Sedan ålförordningen infördes som svensk lag 2007 har en omfattande åldöd i vattenkraften inneburit att den årliga, naturliga produktionen av blankål från våra inlandsvatten minskat från 27 ton 2007 till 7 ton 2023. Källa: Aqua reports 2024:5 2024.
Sveriges ålförvaltningsplan anger storleken på tidigare årlig produktion till 300 ton vilket bl.a. är ifrågasatt av den danske professorn Kim Aaerstrup som bedömer Danmarks tidigare årliga ålproduktion till 1100 ton och Sveriges som 30-40 gånger större.
Läget för Sveriges produktion av ål är nu akut och utan åtgärd beräknas den naturliga ålproduktionen från svenska inlandsvatten upphöra ca 2030. Regeringen har nu ett av besluten om ålen framtid i sin hand.
