2025-01-02 FORMAS publicerar i dag sin unika utredning på hur Sveriges ålförvaltning skall förbättras.
Regeringen gav den 25 maj 2022 nio miljoner kronor till FORMAS för att anlita en internationell expertpanel med uppdrag att genomföra en internationell utvärdering av svensk förvaltning av den europeiska ålen. Myndigheten skulle senast 31 december 2024 lämna en slutredovisning av uppdraget till regeringen. Detta är troligen en av de allra största satsningar som gjorts för att utreda förvaltningen av en enskild art. Detta är logiskt med tanke på ålens unika ekologiska, ekonomiska och kulturella roll för det svenska samhället.
I dag den 2 januari 2025 publicerar FORMAS resultatet av utredningen på sin Hemsida. Vad har då expertpanelen kommit fram till?
Panelen gör bedömningen att läget är akut varför vi måste vidta åtgärder utan fördröjning om vi skall leva upp till Ålförordningen som lagstadgar att varje land skall uppnå målet att årligen producera 40% av den jungfruliga, ursprungliga mängden blankål. Att detta nu är fastlagt är viktigt för att vi skall kunna gå vidare med åtgärder.
Panelen gör vidare bedömningen att det största hotet för ålens återhämtning är bristen på framgång i uppströms och nedströms vandring. Den enda åtgärden som kan vända trenden för ålens återhämtning är därför att vidta åtgärder vid Sveriges drygt 10 000 dammar som hindrar ålynglen och drygt 2 000 vattenkraftverk som hindrar och dödar blankålen. Det är positivt att FORMAS en gång för alla fastslår det vi redan visste: Läget är akut och orsaken är vattenkraften.
FORMAS utredning har dock flera fundamentala brister:
1. Den anger inte hur många ålar som producerades i Sveriges inlandsvatten, vilket innebär att åtgärdsbehovet för att uppnå 40% förbättring enligt ålförordningen inte är angivet.
2. Den anger inte värdet av ålen som naturresurs vilket innebär att vi inte kan värdera vilka insatser som är rimliga jämfört med andra samhällsvärden.
3. Den anger inte att Sverige tillämpar en föråldrad lagstiftning från 1918 till 1978 som bryter mot gällande EU-lagstiftning.
4. Den anger inte att Sveriges regering beslutat sluta kalka sjöar och vattendrag och därmed försämrat vattnens produktion av ål.
5. Den anger inte Sveriges viktiga roll som producent av stora ålhonor. Från och med 2011 har minimimåttet för ål höjts till 70 cm i insjöar och i Östersjön samt till 45 cm i Öresund. Detta är kontraproduktivt då de stora ålhonorna är särskilt skyddsvärda!
6. Ålens roll i ekosystemet som en hållbar och årligen förnybar livsmedelsresurs är förbisedd bl.a. som en tillgång vid krisberedskap.
Ett regeringsuppdrag som använt sig av nio miljoner kronor, nära tre års utredningar och tillgång till ett stort antal internationella experter borde inte vara behäftad med dessa brister. Särskilt inte som den primära orsaken till ålens försvinnande tidigare varit känd. Kanske var formuleringen av syftet med uppdraget oklart?
FORMAS experter fick uppdraget att utvärdera Sveriges ålförvaltning. Sveriges ålplan utgår felaktigt från en ursprunglig produktion av 300 ton blankål årligen. Det är en underskattning med 100 till 200 gånger den produktion som forskarna beräknar. Detta nämns inte i FORMAS utredning vilket begränsar dess användbarhet.
Information om Sveriges ålproduktion och ålens värde finns lätt tillgänglig för den som läst den svenska litteraturen om ål. Ålforskaren Håkan Wickström anger att behovet av invandring av ålyngel för att upprätthålla jungfrulig produktionen i Sveriges inlandsvatten var 188 till 360 miljoner årligen. Elforsk anger att ca 20% överlever till utvandrande blankål vilket innebär en ursprunglig produktion av 37 600 till 72 000 ton blankål årligen. Detta överensstämmer med den danska ålforskaren Kim Aerstrups bedömning. Han berättar till SVT Uppdrag Granskning att Danmarks ålförvaltningsplan beräknar en jungfrulig produktion av 1100 ton blankål årligen. Hans bedömning är att Sveriges ålproduktion är underskattad ca 30 till 40 gånger.
Ålens värde som naturresurs har stor betydelse för vilka åtgärder som är relevanta för att rädda resursen. FORMAS utvärdering ger inte heller här någon vägledning till beslutsfattarna. Jord- och skogsbruksministeriet i Finland har i sin lagstiftning Finlex 2019/2019 infört ett skyddsvärde för en europeisk ål. Värdet är 3510 euro. Om en fullvuxen ål väger ca 1 kg kan värdet med lätthet beräknas av den ursprungliga blankålsproduktionen för Sveriges inlandsvatten.
FORMAS utredning nämner att det behövs mer forskning för att lösa frågan om ålens vandring förbi vattenkraftverken. Men man nämner inte det goda exemplet Hertingprojektet i Falkenberg som för tio år sedan presenterade en lösning med bästa möjliga teknik som till 100% löste problemet med ålvandringen uppströms och nedströms förbi de två vattenkraftverken. Det finns således färdiga tekniska lösningar för att ordna ålens fria vandring.
FORMAS belyser inte heller Sveriges förhalande med lagstiftningen där omprövningen av vattenkraften är pausad vid flera tillfällen. Regeringen har nu även ett förslag där KMV skall underlätta undantag från att besluta om miljöanpassade vattendomar. Regeringens egen miljökonsekvensbeskrivning säger att det innebär försämrade förutsättningar att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag.
FORMAS utredning nämner inte att EU-kommissionen 2024-12-16 tagit ett överträdelsebeslut mot Sverige för att vi inte följt ramdirektivet för vatten. Vi kritiseras för att tillämpa en föråldrad vattenlagstiftning från 1918 till 1978.
Regeringen har även minskat anslaget till Naturvård med 500 miljoner kronor. Det har inneburit en neddragning av den svenska kalkningsverksamheten vilket minskar inlandsvattnens produktionsförmåga av ål. Falkenbergs kommun erhöll 2010 EU-bidrag till att kalka inlandsvattnen för bibehållen ålproduktion. FORMAS ”expertis” har missat dessa viktiga aspekter på svensk ålförvaltning.
FORMAS beskriver inte Sveriges särställning som producent av stora ålhonor vilka är särskilt viktiga för ålbeståndet. Vilda ålyngel som vandrar upp i våra inlandsvatten är inte könsbestämda men merparten utvecklas till stora ålhonor med flera miljoner romkorn och goda energireserver som klarar vandringen 800 mil till Sargassohavet. Omflyttade ålyngel sumpade i karantän utvecklas oftast till mer småvuxna ålhanar som är sämre på att undvika predation och med sämre energireserver för långa vandringar. Nuvarande regler med minimimått och omflyttning av ålyngel är därför kontraproduktiva och borde ändras så att stora ålhonor skyddas.
Ålens stora betydelse i ekosystemet samt som livsmedelsresurs i beredskapstider är också förbisedd. Det rör sig om en hållbar, årlig produktion av tiotusentals ton högvärdigt livsmedel som går förlorad.