2024-11-20 Utländsk expertis fick 2022 regeringens uppdrag att före årsskiftet 24/25 vara klara med en omfattande utvärdering av den svenska ålförvaltningsplanen som publicerades 2008.
Regeringsuppdraget till FORMAS Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (N2022/01282) innebär att med miljoner i bidrag genomföra en internationell utvärdering av svensk förvaltning av europeisk ål. Utvärderingen utgör ett viktigt underlag som ska beaktas i den kommande revisionen av planen.
År 2007 antogs en rådsförordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Förordningen gäller som svensk lag. Enligt förordningen Artikel 2 pkt 4 skall målet vara ”att minska den antropogena mortaliteten så att minst 40 % av biomassan av blankål med stor sannolikhet tar sig ut i havet, i förhållande till den bästa uppskattningen av utvandring som skulle ha funnits om inte antropogena faktorer hade påverkat beståndet”.
Sverige fick sin plan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Enligt Sveriges rapportering till EU producerade Sveriges inlandsvatten totalt 300 ton blankål varav 280 ton dödas i vattenkraftverken. Sveriges förvaltningsplan består av fyra hörnstenar:
- inskränkningar i fisket
- förbättrade utvandringsmöjligheter för blankål (minskad turbindödlighet)
- stödutsättningar
- kontroll
Hur förvaltas då Sveriges ålbestånd i förhållande till dessa hörnstenar?
- Allt ålfiske är tillåtet i Sveriges inlandsvatten uppströms tredje vandringshindret. Det finns över 10 000 dammar i inlandsvattnen. Motiveringen till att fisket är tillåtet är att det ändå är så få ålar som tar sig levande förbi vattenkraftverken till havet.
- Istället för att ordna säker utvandring kör kraftbolagen med ”trap and transport” förbi kraftverken. Insatserna är mycket begränsade och endast en bråkdel (14 ton) av ålen räddas årligen.
- Omflyttning av ålyngel från England och Frankrike har skett via karantän i Helsingborg. 2017 och 2024 förbjöds utsättning av dessa ålyngel och miljontals ålyngel destruerades på grund av sjukdom. I inlandsvattnen har endast ca 0,4 miljoner ålyngel övriga år satts ut årligen av kraftbolagen.
- Kontroll av ålfisket i inlandsvattnen saknas i stort sett eftersom det är tillåtet. Kontroll av dödlighet i vattenkraften rapporteras ej trots att döda ålar samlas in och körs till tippen. Myndigheterna har främst kontrollerat kustfisket på Skånes sydöstra kust.
Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag producerade ursprungligen (före vattenkraften) enligt den danska ålforskaren Kim Aarestrup 30-40 gånger fler blankålar än Danmark som producerade 1110 ton blankål årligen. Detta är mer än 100 gånger mer än vad Sverige rapporterat till EU! Invandringen av ålyngel till Sveriges inlandsvatten var enligt ålforskaren Håkan Wikström ursprungligen mellan 188 miljoner och 360 miljoner ålyngel årligen. Invandringen är stoppad av dammar och torrfåror i merparten av ålens uppväxtområden.
Det är lätt att konstatera att kompensationsåtgärderna varit helt otillräckliga samt att Sveriges ålförvaltning varit katastrofal för förekomsten av ål i de svenska inlandsvattnen. Ålen är därför akut hotad och den naturliga produktionen av den hotade ålen är på väg att upphöra. Se fig.
Sverige har 972 rapporterade torrfåror främst beroende på att vattenkraften leder vatten i tunnlar. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Den absoluta majoriteten av Sveriges torrfåror saknar bestämmelser om minimitappning. Inga fiskar kan leva eller simma utan vatten.
Enda lösningen är att öppna fri ålvandring för både ålynglen uppströms och lekvandrande ål nedströms. Hertings kraftverk i Ätran har löst detta till 100% med bästa möjliga teknik. Miljöprövningen av vattenkraften är viktig för att restaurera fria vandringsvägar. Prövningen har tillfälligt stoppats och nya regler för minskad miljöhänsyn föreslås. Vi står inför ett vägskäl där valet är med eller utan ål. Länder som inte följer lagen med EU:s förordningar riskerar dessutom dryga böter.