2022-05-31 Regeringen ger nu Formas i uppdrag att utvärdera svensk ålförvaltning. Uppdraget skall slutföras före utgången av 2024 samma år som Ätrans vattendomar skall omprövas.
Enligt regeringsuppdraget kan forskare från Asien, Australien eller Nordamerika vara aktuella för uppdraget. Läs mer här.
Frågan om ålförvaltningen är i själva verket mycket, mycket enkel. Det handlar inte primärt om klimat, skogsbruk, jordbruk, bekämpningsmedel eller sjukdomar. Frågan är elementär och handlar om att utan ålyngel – ingen ål. Utan ålföräldrar – ingen ål.
Östersjöcentrum, Stockholms Universitet, skriver på sin hemsida: “Myten om den katadroma ålen”. “Ål kallas ofta för en katadrom art, som måste vandra upp i sötvatten för att överleva och växa till sig. Så är dock inte fallet”. Ändå rekommenderar man att intensifiera det regionala och lokala arbetet med att ta bort vandringshinder och öppna upp vandringsvägar för naturligt invandrad ål. Läs mer här.
Sveriges ledande ålexpert Håkan Wikström beräknade redan på Fiskeriverkstiden, före Havs- och Vattenmyndighetens tillkomst, behovet av ålyngel till Sveriges inlandsvatten (sötvattnen) för att upprätthålla en ursprunglig produktion av ål. Behovet är uppvandring av 188 -360 miljoner ålyngel årligen.
Krafttag ål/Energiforsk anger att ca 20% av ålynglen blir utvandringsfärdiga blankålar. Det innebär att ca 55 miljoner blankålar årligen producerades från Sveriges sötvatten. Vid en medelvikt på ett kilo blir det ca 55 000 ton. Detta kan jämföras med dagens ålfiske som fångar mindre än 100 ton. Och Krafttag åls trap & transport som varit ca 14 ton.
Fiskerikonsulent Gösta Edman skrev 1973 i sin rapport för Ätrans vattenvårdsförbund: “Om inget görs för ålens vandring kommer ålen inom kort att vara borta från Ätran”! Detta var provocerande för dammägarna.
Länsstyrelsen beslutade då med Ålplan Ätran att befria kraftbolagen från de vattendomar som innebar en skyldighet att hålla fria vandringsvägar för ålen. Frågan är om Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet har rådighet att på detta sätt ändra fastställda vattendomar.
Det kan lätt konstateras att ålynglen inte kan passera betongdammar. Blankål kan inte ta sig levande genom turbiner och därefter simma till lekområdet i Sargassohavet. Detta visas bl.a. av SVT:s uppdrag granskning och filmen “Fiskarnas rike”.
Det är bra att Regeringen avsätter 3 miljoner årligen till Formas för att samla in kunskap om den mystiska ålen. I regeringsuppdraget nämns ordet fiske fem gånger. Orden dammar, vandringshinder eller kraftverk saknas i uppdraget. Och det behövs inte mer “förhalande” ålforskning.
Kunskapen finns redan att om vi skall rädda den akut hotade ålen behövs fria vandringsvägar för de 55 miljoner blankålar som kan produceras i Sveriges inlandsvatten. Annars försvinner den akut hotade ålen inom kort.
