2022-05-11 Den europeiska ålen är akut hotad. Därför behövs kraftfulla åtgärder enligt EU:s Ålförordning.

Havs och vattenmyndigheten är den myndighet som ansvarar för ålfrågan. De skriver på sin hemsida att det råder ett generellt ålfiskeförbud sedan 2007. Nu ändras förbudsperioden för ålfisket i Östersjön i hopp om att rädda ålen. Läs mer här. Det skulle inte skada om man läste på om ålens livscykel för att vidta mer långsiktiga åtgärder för att skydda den hotade ålen.

Fiskeriverkets ålforskare konstaterade för ca 30 år sedan att det årliga behovet av ålyngelinvandring till inlandsvattnen var ca 188-360 miljoner ålyngel för att nå ursprunglig lekflykt. Enligt Energimyndigheten ger det en lekflykt på ca 20% dvs ca 38 000 till 72 000 ton blankål årligen.

Saken är den att kraftverksdammar stängt uppvandringen av ålyngel. I Ätran har dessutom Länsstyrelsen befriat kraftbolagen från att ha ålyngelledare. Utan ålyngel – ingen ål. Dessutom dör de flesta vuxna ålar när de skall passera ut förbi kraftverken. Antingen dör de i turbinen eller dör de på intagsgallren. Hundratals ålar körs årligen av kraftbolagens personal från gallren till soptippen. Utan lekvandrande ål – ingen ål.

”Krafttag ål” innebär att de största kraftbolagen ”kompenserar” med att årligen flyga ca 0,4 miljoner ålyngel från England till Sverige. Från denna transport fråntas och föds upp ca 120 ton ål som säljs för konsumtion! ”Krafttag ål” anlitar dessutom ålfiskare som fångar ca 14 ton ål som körs till havet med lastbil. Eftersom dessa ålar annars skulle dö i kraftverkens turbiner. Kraftbolagen kallar detta ”Trap & Transport”.

Havs- och Vattenmyndigheten har tillgång till sin föregångares, Fiskeriverkets, siffror på det ursprungliga behovet av ålyngel och blankål i svenska inlandsvatten. Då ser man att kraftbolagens åtaganden i ”Krafttag ål” i själva verket är ganska kraftlösa. För att rädda ålen behövs fria vandringsvägar så att ålen får tillgång till sina ursprungliga uppväxtområden och naturligt kan vandra tillbaka till Sargassohavet och leka.

Vi hör ofta att man inte vet varför ålen minskar och är akut hotad. Men kanske är det så enkelt att utan ålyngel blir det ingen ål? Hertingprojektet i Ätran är ett gott exempel där fria vandringsvägar återställts för ålen med användande av bästa möjliga teknik (BMT) och dokumenterat gott resultat. Läs mer om projektets positiva effekter för vandringsfisken här.