2019-11-05 Ätrans N2000 område torrläggs av kraftbolaget Uniper. Laxar stängs inne och dör en kvalfull död när allt vatten försvinner och används för energiproduktion.

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. Här finns korkekslundar i Spanien, öde hedar i England, blommande alpängar i Österrike, täta bokskogar och forsande älvar i Sverige.

När N2000 områden utses har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Regeringen beslutar att föreslå till EU-kommissionen att dessa områden ska upptas i nätverket Natura 2000. Svensk skyddslagstiftning börjar gälla direkt när regeringen beslutat att föreslå ett område. Kommissionen granskar urvalet vetenskapligt och har fastställt att Ätran med Rävigeforsen ingår i N2000 med internationellt värdefull natur. Det är tryggt för Ätranlaxen att omfattas av denna starka skyddslagstiftning.

Det är detta område som nu används av kraftbolaget Uniper som säkerhetsventil för spillvatten när man inte kan ta allt vatten till kraftverket i Ätrafors för energiproduktion. Vid dessa tillfällen vandrar lax och andra fiskar upp i forsen som blir en dödsfälla när vattentillförseln stängs av och allt vatten leds till kraftverket för energiproduktion.

Kraftbolaget har sedan 1980-talet uppmärksammats på situationen. Sommaren 2017 byggde bolaget en ”fiskspärr” för att hindra laxarna att vandra upp i N2000 området. Det är ju inte etiskt att se de döende laxarna kämpa för sina liv. Se här. Försöket misslyckades och hade permanentat förödelsen av N2000 området. Läs mer här.

Länsstyrelsen har i sin bevarandeplan 2013 föreslagit en enkel lösning med minimitappning för att återställa området. Detta skulle marginellt minska bolagets vinst. Och delvis rädda den internationellt skyddsvärda Rävigeforsen. Dessutom har kraftbolagen nu fått 70 miljarder i skattelättnad av vilka 10 miljarder avsatts till miljöförbättringar i Vattenkraftens miljöfond.

Det vore klädsamt om Uniper redan nu gjorde försök med att släppa en minimitappning i N2000 området för att i fortsättningen rädda denna del av Ätrans laxar. Dammen byggdes 1918 och det är åtskilliga laxar som fått sätta livet till i denna ”döda” åfåra. Nu finns pengar och kunskap att göra Rävigeforsen laxproducerande efter ca 100 år av torrläggning. Området nås nu av fler laxar sedan Hertingforsen öppnats 2014 nedströms av Falkenbergs Energi.

2019-10-21 Det är lektider för lax och havsöring i Stockån. Fiskarna hoppar febrilt i fallen vid den gamla sågdammen. Men här är det definitivt stopp. Nu är det risk att bidraget måste återbetalas eftersom det inte använts på fem år!

Stockån är ett biflöde till Högvadsån och rinner upp i Okome där den bl.a. avvattnar Välasjöarna. Här vid Pukasjöhultsvägen finns en av Falkenbergs kommuns äldsta kalkdoserare som sedan år 1987 doserar kalk för en god vattenkemi nedströms.

Problemet är bara det att vandringsfisken inte kan passera vid dammen i Okome. Därför fick Falkenbergs kommun 2015 ett statligt bidrag på 1 miljon kronor för att åtgärda problemet. Möten har hållits med berörda parter. Läs beslutet här.

“– Det är mycket positivt att vi får de här pengarna. I och med att vi har öppnat upp Hertingsforsen blickar vi nu längre upp” kommenterade kommunekologen Ingela Danielsson 2015 bidraget som skulle gå till fria fiskvägar i Stockån. Läs mer i HN här.

Laxarna och öringarna väntar fortfarande. Kalkdoseraren håller fortfarande försurningen stången och doserar kalk så att fisken kan överleva i den värdefulla Stockån. Det är ett slöseri med resurser att inte tillåta fisken att vandra upp i den kalkade ån. Sedan 1987 hade det producerats ca 192 000 lax- och öringyngel om det hade varit fri vandringsväg mellan Okome och Välasjöarna. Därför var miljonbidraget 2015 till att åtgärda det definitiva vandringshinder som dammen utgör, mycket välkommet.

PS Länsstyrelsen har inför 2020 aviserat att bidraget på 1 miljon kronor kan komma att krävas tillbaka av Falkenbergs kommun om det inte används DS

2019-10-16 Laxen, Hallands landskapsdjur, vandrar i Nissan. De kommer från Atlanten, vandrar förbi slottet och landshövdingens residens. Samma procedur och skådespel varje år.

Nissans vatten har de senaste årtiondena blivit mycket renare vilket laxen gillar. Detta har skett genom stora samhällsinvesteringar av industri, lantbruk och enskilda (avlopp mm). Staten har satsat miljoner i kalkningsåtgärder för att motverka försurning.

Vattnets kvalité är bra för laxen och för hallandsåarnas djurliv. Men då stängs portarna till laxens, havsöringens, havsnejonögats och ålens uppväxtområden. Nejonögon och ålar kan inte hoppa i laxtrappor. Åarna kallas för KMV eller kraftigt modifierade vatten. Ett annat fint ord är att konnektiviteten har försvunnit.

Detta innebär i klartext att dammar hindrar fisken från att komma hem till sina lek- och uppväxtområden. När de skall vandra tillbaka till havet så blir de kraftigt modifierade (= sönderhackade) i kraftverkens turbiner.

Är läget då ”rökt” för Halmstadslaxen? Nej det finns gott hopp! En liknande lösning som vid Hertingforsen i Falkenberg har presenterats för Slottsmöllan i Nissan. Om den genomförs kan det bli startskottet för en bra förvaltning av Hallandslaxen! 2019 är laxens år och då passar det bra att påbörja arbetet innan loppet är kört.

Lösningen innebär en win-win situation för miljön och samhällsekonomin. Länsstyrelsens egen utredning visar ett plus, ett nettonuvärde för Hertingprojektet på 65 miljoner kronor! Men då måste man ha viljan och modet att rätt prioritera miljön och värna om vårt landskapsdjur.