Laxparasit undersöks

Sportfiskarna undersöker nu i vår förekomsten av laxparasiten (Gyrodactylus Salaris) i våra västkuståar på uppdrag av Hav, enligt ett särskilt program. Läs mer på Sportfiskarnas hemsida här.

Laxparasitens spridning på västkusten är en lång och pinsam historia. Först upptäcktes den i Göta Älv och Säveån i slutet av 1980-talet. Därefter upptäcktes den 1991 i Ätran av dåvarande kommunekologen. Legendariske fiskerikonsulenten Brodde Almer hade då flaggat för dålig överlevnad av laxyngel i Högvadsån. Tankarna gick till kalkningen som kanske inte fungerade? Vad Brodde inte visste var att laxar odlade i Laholms laxodling och utplanterade i Ätran bar på den fruktade laxparasiten.

Åsikterna går isär om parasitens ursprung och vad den betyder för överlevnaden av vår Atlantlax. De som vill “sopa problemet under mattan” menar att parasiten har alltid funnits i Sverige och den har därför ingen påverkan på laxens överlevnad. Då har myndigheter och odlingsverksamhet inget ansvar för att den införts och inget ansvar om parasiten orsakar stor dödlighet hos laxen.

Därför gjordes 1997 en utvärdering av effekterna på Ätranlaxen efter fem års studier av kommunen, Sportfiskarna och Stockholms Universitet under ledning av parasitexperten Göran Malmberg. Undersökningen kan läsas i sin helhet här.

Några fakta från rapporten:
1. Malmberg analyserade prover från Laholms laxodling på 1980-talet när Laganodlingen odlade och kraftbolaget satte ut smolt i Ätran som kompensation för regleringar. Smolten konstaterades infekterad med laxparasiten. (Malmberg pers.com.)
2. Författarna drar slutsatsen att laxparasiten är införd till Ätran och inte är ursprunglig i vår fauna.
3. Författarna dokumenterar att överlevnaden av yngel på uppväxtplatserna från yngel till smolt minskar med ca 80-90% jämfört med perioden när parasiten inte var införd.
4. Författarna föreslår ett antal viktiga åtgärder för att hindra att parasiten sprids till fler västsvenska vattendrag.

Högvadsån. Utvandrande mager, parasitangripen smolt som är dåligt rustad att påbörja resan till sina uppväxtområden vid Färöarna och Grönland.

Laxparasiten är en liten knappt millimeterstor hakmask som fäster på utsidan av fisken och äter hål på fiskens skyddande slemskikt och hud. Vuxna fiskar klarar detta men yngel som infekteras med hundratals och tusentals maskar lider svårt. “Förnekarna” av teorin att parasiten inte påverkar laxen har som argument att minskningen beror på att något är fel i havet då smolten inte kommer tillbaka. Betänk då att parasitangripen smolt har svårt att klara den mycket kostsamma omställningen från sött till salt vatten.

Minskningen av mängden tvåsomriga laxyngel i Högvadsån talar också sitt tydliga språk. Det kläcks många laxyngel men dessa överlever inte till sin andra sommar i Högvadsån.

Högvadsån producerar bra med årsyngel. Efter införande av laxparasiten överlever få ynglen till andra sommaren. Minskningen tycks ha stabiliserats på 80-90% av ursprunglig kapacitet. Myndigheternas rapporter separerar inte olika årsklasser av laxyngel vilket innebär att effekten på den minskade överlevnaden döljs.

Läs mer om åtgärder för att rädda Ätranlaxen här.