Invigning av Laxens år 2019

2018-11-29 Generaldirektör Jakob Granit på Havs- och vattenmyndigheten invigde i dag Laxens år 2019. Hav efterfrågar nu synpunkter på förvaltningen av våra bestånd av Atlantlax.

Ett 70-tal personer med uppgift att värna om laxen hade samlats vid detta välarrangerade symposium för att utbyta kunskap om hur vi bäst skall förvalta bestånden av våra svenska laxbestånd.

Information och kommunikation om laxen är viktig och under 2019 kommer allmänheten att informeras om det arbete som pågår för att värna om laxen.

Hav presenterade en strategi som bl.a. innefattade förslag till nya fiskeregler. Detta renderade inte i så mycket diskussion då de flesta av dessa förslag redan införts av dem som nyttjar våra laxvatten.

Diskussionen skärptes när ordföranden för Stensåns fvo lyfte frågan om fiske på blandbestånd av lax i Laholmsbukten.  Hav menade att man nyligen sett över regler för havsfisket och att detta nu får vänta medan man ser över reglerna i sötvattensområdet. Representanten från SKIFO menade att detta fiske är viktigt för husbehovsfiskarna. Myndigheten har till NASCO rapporterat att inget fiske på blandbestånd av lax förekommer i Sverige. Därför borde man prioritera en utfasning av allt blandbeståndsfiske i havet särskilt som det motverkar föreslagna åtgärder i älvarna. 

SLU presenterade en indelning av västkuståarna i olika klasser där vissa åar ansågs ha en god reproduktiv kapacitet där inga åtgärder behöver genomföras. Undertecknad ställde frågan om klassning endast gäller områden dit vandringsfisken nu har tillgång till sina lekområden och exkluderar tidigare nyttjade laxhabitat. Så var fallet. Men det är allom bekant att vandringsfisken lax och ål i dag till stor del är utestängda från sina forna reproduktionsområden.

Västkuståarnas reproduktiva kapacitet av Atlantlax. Källa SLU Erik Degerman.

En mer adaptiv förvaltning vore att identifiera områden som nu är stängda för laxen genom dammar eller torrläggning och se över hur vi här kan förbättra tillgängligheten och produktionen. Här finns kanske den största potentialen vilket också visades av Hans Schiblis intressanta föredrag om laxens historia i Halland. (Klicka på bilderna för att förstora – sedan tillbkapil får att komma tillbaka till artikeln).

Historiska laxfångster i Halland visar den goda produktion som rådde när laxen hade tillgång till sina naturliga uppväxtområden. Den samlade fångsten vid kust och åar kunde uppgå till ca 80 ton. Föredrag Hans Schibli Länsstyrelsen i Halland. Figur efter Alenäs,I. och Hultberg, H., 1996.

Hertingprojektet är även ett lysande exempel på vad som händer när vatten släpps i den torrlagda naturliga åfåran. Här produceras i dag ca. 30.000 laxyngel vilket kan ge en smoltproduktion av ca 6000. Det tidigare laxproducerande Natura 2000 området vid Ätrafors är ca 2x Hertingforsen och skulle kunna ge 2x Hertingforsens smoltproduktion. Degerman har bedömt smoltproduktionen i Ätrans huvudfåra från Falkenberg till Ätrafors till 9102 smolt. Exemplet visar att det är viktigt att förvaltningen inkluderar möjliga åtgärder i tidigare laxproducerande områden i våra Hallandsåar. Särskilt borde detta gälla laxens N2000 områden enligt art- och habitatdirektivet. Läs mer om dessa områden i Ätran här.

SLU redogjorde också för en mer biologisk och ekosystembaserad förvaltning där man även tar in genetiska parametrar i bedömningen. Denna aspekt är ytterst viktig då man i ex. Norge förlorat mycket av den genetiska mångfalden i sina laxbestånd genom alla rymlingar som påverkar genetiken. När detta sker får man ingen hållbar förvaltning. För Sveriges och västkustens del kan den omfattande kompensationsodligen utgöra ett orosmoment.

Ätranlaxen är här ett bra exempel på ett av de få kvarvarande laxbestånden som haft minimal genetisk påverkan genom odlingsverksamhet. Undertecknad framförde att detta är en aspekt som tydligt behöver lyftas i laxförvaltningen. Den genetiska särart som utvecklats i Ätrans olika biflöden ger en genetisk bredd som är viktig för beståndets resiliens och motståndskraft mot olika typer av förändringar. Undersökningar av DTU genom LNS-projektet visar på Ätranlaxens genetiska särart. Enbart bedömningar av reproduktiv kapacitet riskerar att underskatta betydelsen av ekosystemens resiliens och beståndens genetiska särart.

Läs mer om Laxens år på Facebook och på Havs hemsida här.