Saknar vi ålen?

2026-11-09 Ålen var förr den vanligaste fisken i våra svenska sjöar och vattendrag. Är den snart ett minne blott?

Vi som är uppvuxna med Sörgårdsidyllen där ålen utgjorde en del av livsstilen blir allt färre. Vi tillhör ”Den tysta generationen” (30-talister) och ”Baby boomers” (40-50-talister) som växte upp under depressionen och efterkrigstiden.

Konstnären Brita Ellström (1873 – 1945) ”hämtade en del av sin kraft i naturen och njöt när hon fick sitta i en båt och uttra”. Not betyder fiska med en s.k. utterbräda.

Minnena är starka från mängden krälande ålar som fångades när man som barn fick följa med och vittja fars ålkista. För att inte tala om de tidiga mornar när ålreven skulle vittjas.

Den rikliga fångsten togs väl omhand: ålarna flåddes, delades i bitar och hemkonserverades i en lag av kryddpeppar och lagerblad. Glasburkarna stod i givakt på hyllorna i matkällaren. Förråden fylldes till brädden varje höst när ålarna lekvandrade till havet. Livsmedelsberdskapen var relativt god trots depression.

Hur vanlig var då ålen? Det är svårt att ta in att 50% av biomassan av all fisk i alla Sveriges inlandsvatten var ål. Källa FORMAS. Hur stor var den årliga invandringen av ålyngel från havet för att ”underhålla” denna rikliga ålförekomst? Ålforskaren Håkan Wickström anger att det då behövs en årlig invandring av 188 – 360 miljoner glasålar.

Energiforsk anger att överlevnaden från ålyngel till blankål är ca 20%. Det innebär att den årliga produktionen av blankål från Sveriges alla inlandsvatten med hundratusentals sjöar var ofattbara 37,6 till 72 miljoner blankålar.

Snart kan ”den tysta generationen” av åldersskäl inte vittna om denna ”guldålder” när ålarna i hundratal vandrade förbi utanför stugknuten i närmsta bäck. Dagens generation ”Alpha” tappar då en viktig del av kulturhistorien som kan komma att behöva väckas till liv i kristider.

Åldataportalen har nu kommit som en viktig kunskapskälla till hur det står till med ålen. Den rapporterar årligen hur många blankålar som dör i våra vattenkraftverk. Skåpanäs kraftverk i Ätran dödade exempelvis år 2013 ca 1241 blankålar och 2023 ca 485 blankålar.

Detta är tragiskt. Samtidigt ger det hopp. Det visar att det ”i det dolda” under ytan fortfarande finns exemplar kvar av den akut hotade ålen. Ålen får nu genom artskyddsförordningen ett särskilt skydd och vattenkraften skall förses med moderna miljölagar.

Vi saknar ålen. Den är inte längre den vanligaste fisken i våra sjöar. Skall generation Alpha (2013-2024) och generation Beta (2025-2039) få uppleva ålens återkomst?

Lösningen är enkel: öppna fria vandringsvägar för ålen. Hertingprojektet i Falkenberg visar vägen. År 2013 byttes alfagallren (!) vid kraftverket ut mot fisksäkra betagaller(!). En ny generation fisksäkra betagaller skulle årligen kunna rädda tonvis med blankålar som i dag dör helt i onödan i tusentals svenska vattenkraftverk.