2025-04-18 Havs- och Vattenmyndigheten har i sin rapport 2022:14 tagit fram ”Bedömningsmetoder för orimliga kostnader” för att restaurera naturvärdena i våra vatten.
Sveriges regering och myndigheter har ett omvänt tänkesätt som bryter mot de EU-gemensamma värderingarna och EU:s miljölagstiftning. Sverige tillämpar omodern vattenlagstiftning och har därför fått flera överträdelsebelut från EU.
De EU-gemensamma vägledningarna anger att det är samhällsekonomiska kostnader och samhällsekonomiska nyttor som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida kostnaderna är orimliga eller inte.
Sverige tänker att det är rimligt att avstå 1,5 TWh elproduktion, utan att vi först har analyserat värdet av miljönyttan vid restaureringsåtgärder. Detta synsätt innebär att Sverige utan analys avstår biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör i kristider. (ex årlig produktion av 50 000 ton ål). Finsk lag Finlex 614/2019 anger skyddsvärdet av en ål till 3510 €.
Sverige borde jobba för ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”. Om värdet av nyttorna överväger de summerade kostnaderna så föreligger det ett behov av lönsam restaurering. EU:s förordning om restaurering av natur säger i Artikel 9 att medlemsländerna skall identifiera och avlägsna artificiella barriärer som förhindrar konnektivitet i vattensystem. Dessa åtgärder ska bidra till att minst 25 000 km vattendrag återställs till ett fritt flödande tillstånd senast 2030 inom EU.
Hertingprojektet är ett lysande exempel på lönsam restaurering. Länsstyrelsen i Halland skriver i Meddelande 2018:18 att Hertingprojektet är samhällsekonomiskt lönsamt, även då en relativt begränsad mängd nyttor inkluderas. Nettonuvärdet av projektet skattas till 65,3 miljoner kronor även om det endast är värden som uppstår i direkt anslutning till projektområdet som inkluderas!
Hertings kraftverk torrlade tidigare Ätran i en ”död åfåra”, stängde fiskvandringen med en damm och tillät endast fiskpassage genom turbiner. Överdämning uppströms minskade laxproduktionen. Kraftverken uppstöms i Ätran klassas som KMV där kravet på åtgärder reduceras. Detta är märkligt eftersom värdet efter genomförda restaureringsåtgärder borde vara det som styr beslut om restaurering.
Ätrans kraftverk är i dag felaktigt klassade som KMV och riskerar i kommande NAP att hamna i kategorin ”bedömningsgrunder för orimliga kostnader”. Med hänsyn till gällande EU-lagstiftning och med tanke på Hertingprojektets lönsamhet borde Ätrans kraftverk (Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen Skogsforsen och Skåpanäs) alla hamna i kategorin ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”.
Sverige måste därför snarast göra en rimlig bedömning av värdet av vattendragens naturresurser före exploatering. Länsstyrelsen i Halland har i sin rapport ”Samlad Åtgärdsplan för Vatten (SÅV)” 2023-11-17 klassat ned värdena på grund av vattenkraftens anläggningar. Värdet minskar förstås när man torrlägger eller korttidsreglerar men vad som är relevant är naturligtvis att naturresursen går att återställa med restaurering. Annars riskerar vi att förlora förutsättningarna för biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör för Sveriges krisberedskap.
Ätran är N2000 och SCI-område vilket innebär att artskyddet inte skall försämras. Trots detta har arter som ål, havsnejonöga, majfisk och atlantlax minskat kraftigt i Ätran. Ålplan Ätran tillämpas i dag av länsstyrelsen och planens stadgar säger i §2 att kraftbolagen är befriade från att hålla fria vandringsvägar. Detta strider mot gällande lagar.
Sverige bryter i Ätran mot ålförordningen, habitatdirektivet och vattendirektivet. Sveriges tolkning av KMV innebär att åtgärder ger orimliga kostnader. Det praktiska exemplet Hertingforsen har med önskvärd tydlighet visat att restaurering av Ätran tvärtom är en socioekonomiskt lönsam restaurering för rimliga kostnader.