2025-02-07 FORMAS konstaterar att det är vattenkraften som orsakat ålens tillbakagång då de stoppat uppvandringen av glasål och utvandringen av blankål till Sargassohavet. Minskningen från 2006 till 2023 har varit från 30 ton till 7 ton naturligt utvandrande blankålar per år från Sveriges sötvatten. Vatttenkraften konsumerar Sveriges ålbestånd.

Ålförordningen gäller sedan 2007 som svensk lag. Enligt lagen skall Sverige återställa 40 procent av den mängd ålar som tidigare fanns. Vet vi inte hur många ålar som fanns, vet vi inte hur vi skall följa lagen. Värdet ekologiskt, ekonomiskt och som livsmedelsresurs i kristider är också beroende av antalet ålar.

Moderator Henrik Ekman ställer den berättigade frågan vid FORMAS ålfrukost: ”- Vet vi hur mycket ål det fanns en gång i Sverige?”

FORMAS svarar att ”Sverige är inte i närheten att uppfylla de här målen, skillnaden är om vi är långt från att uppfylla målen eller vi är extremt långt från att uppfylla målen?” FORMAS undviker att kommentera Sveriges ursprungliga ålproduktion trots att de fått 9 miljoner kronor och regeringens uppdrag att utvärdera svensk ålförvaltning.

SLU Willem Dekker säger till SVT att han gjort en ”vild gissning” på hur mycket ål som årligen utvandrade från sötvattnen före vattenkraften och att denna vilda gissning hamnar på 300 ton. Denna siffra redovisar också ordföranden Sean Cox vid FORMAS förra paneldiskussion och det är den siffra som Sveriges ÅFP rapporterat till EU.

Fiskesekretariatets Niki Sporrong säger ”att man skall koordinera ålförvaltningen med vattendirektivet och att det inte görs i tillräcklig utsträckning”. I dag finns endast 1,1 procent av ålen kvar ”en spillra av vad som tidigare fanns”. Då är det primärt att skydda könsmogen, vild ål. Ekman frågar då ”om den procentsatsen relaterar till den population som vi inte vet hur stor den var”?

Panelen säger enhälligt att 50 procent av hela fiskbiomassan i sjöarna förr bestod av ål. HaV rapporterar de senaste åren en fångst av matfisk från Sveriges inlandsvatten på 1600 ton per år. Vattenfall kommenterar att ”Krafttag ål” transporterar 14 ton blankålar förbi kraftverken. Kan man kalla detta för krafttag ål? Det är uppenbart att vattenkraften inte tar sitt ansvar för ålen. Vattenfall kör dessutom annonskampanjer med billiga bubblor och dansande skumstavar för att rädda utvandrande ålar istället för att använda beprövad teknik med betagaller.

Vid Olidans kraftverk i Göta älv samlades på 1930-talet in 5 miljoner ålyngel årligen vilket var en liten del av invandringen. Enligt Elforsk överlever ca 20 procent av dessa till utvandrande blankål dvs. 1000 ton per år. Detta exempel visar att hela Sveriges rapportering till EU på 300 ton är en absurt låg siffra som inte är en gissning utan en medveten underrapportering för att slippa åtgärder. Dessutom behöver flertalet av våra sötvattensfiskar fria vägar för att vandra mellan olika miljöer där de finner föda, skydd, lekplatser livsgivande syre mm.

Sveriges regering har tre gånger pausat miljöprövningen av vattendomar för vattenkraften i Sverige. EU-kommissionen har 2024-12-16 delgivit Sverige ett överträdelsebeslut för att Sverige inte följer modern lagstiftning enligt vattendirektivet utan följer gammal vattenlag från tiden mellan 1918 till 1978. Läs mer här.

Ålplaner som ännu tillämpas 2025 säger att bolagen är befriade från att följa vattendomar om de omflyttar ålyngel från andra länder till Sverige. Detta förfarande är regelvidrigt och nämns ej i debatten! Nedströms vattenkraftverken finns i Sverige ca 1000 torrfåror där de ursprungliga forsarna torrlagts. Det största antalet torrfåror finns i Götaland där det kostar minst att återställa det naturliga flödet. Här skulle en återställning även ge god positiv effekt på ålvandringen.

Länsstyrelsen har lagt ned tillsynen av vattendomarna i väntan på omprövningen. Länsstyrelsen efterfrågar inte hur många döda ålar bolagen årligen kör till soptippen. Prövningen pågår i årtionden och under tiden körs årligen tiotusentals ålar till soptippen!

Sverige är ett av de sjörikaste länderna i Europa med 200 tusen sjöar och rinnande vatten som räcker ca fem gånger runt jordklotet. Danmark har rapporterat 1100 ton, GB 7300 ton, Nederländerna 10 000 till 15 000 ton och Sverige 300 ton till EU som ursprunglig årlig utvandring av blankål från sötvattnen. Sveriges siffra är en absurd undervärdering som effektivt ”mörkar” behovet av åtgärder.

Finska jord- och skogsbruksministeriet har bestämt ett skyddsvärde på en blankål till 3510 euro. Vattenkraftens miljöfond har fått 10 000 miljoner kronor till miljöprövning av gamla vattendomar. Riksdagen har beslutat om en skattelättnad på 3 500 miljoner per år under 20 år dvs 70 000 miljoner kronor totalt för den svenska vattenkraften. Trots denna exceptionella storsatsning på miljön har endast ett fåtal kraftverk hittills åtgärdats för att uppnå fria vandringsvägar för fisk.

Hertingprojektet visar att bästa möjliga teknik (BMT) finns för att lösa fiskvandringen till 100 procent både uppströms och nedströms kraftverken. Betagaller för utvandrande fisk nämns inte vid ålfrukosten trots att det vid Herting räddar all utvandrande fisk inklusive lekvandrande ålhonor på väg till Sargassohavet. Dammen revs, Hertingforsens torrfåra återställdes och översvämningsrisken nedströms i Falkenberg minskade. De praktiska arbetena startade 2013 och Kungen invigde anläggningen i april 2014.

Länsstyrelsens samhällsekonomiska utvärdering visar att återställningen gett ett positivt nettonuvärde på 65,3 miljoner kronor!

Hertings kraftverk byggdes 1903 och dammen 1944. Det är först under 1900-talet som vattenkraften började utformas så att fiskvandringen helt stoppades. Utsagor om att vattenkraftdammarna funnits i 400 år och att städer översvämmas nedströms om åtgärder utförs hör inte hemma i en seriös debatt om ålförvaltning.

Sverige behöver nu utan dröjsmål anpassa sig till modern miljölagstiftning så som lagen kräver. Lagstöd finns, pengar finns och tekniken finns för att rädda ålen. Vattenkraften är på god väg att utradera hälften av fiskbiomassan i Sveriges sjöar och vattendrag. Det är en av de största massutrotningarna i modern tid som nu skyndsamt behöver åtgärdas.