Kalkning i 40 år för framtiden

För 44 år sedan började jag min bana med kalkningsverksamheten på Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning (IVL) i Göteborg. 1978 startade IVL vad som då var ett av de största statliga kalkningsprojekten i Härskogens friluftsområde utanför Göteborg. Vi testade olika spridningsmetoder och kalksorter för att se vad som fungerade bäst.  För 32 år sedan flyttade jag till Falkenberg och  fick hand om Högvadsåns kalkningsprojekt som var ett av de mest omfattande kalkningsprojekten i rinnande vatten. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Och ca 5 miljoner ton kalk har spritts i svenska sjöar och vattendrag till en kostnad av ca 5 miljarder kronor!

2010 fick Falkenbergs kommun EU-bidrag för att genomföra kalkning av ett tiotal försurade, okalkade sjöar i Falkenbergs inland. Fortfarande finns hundratals sura sjöar i Västsverige. Anslaget till kalkningsåtgärder gäller främst målsjöar >10 ha varför mer än hälften av Västsveriges försurade sjöar inte kalkas.

Nu kablar TT och medierna ut resultaten från en ny, unik studie som visar att 40 års kalkning har varit bra för fisken! Ibland är det skönt att få bekräftelse på det vi redan visste, särskilt som det funnits en viss avundsjuka och ”smutskastning” av kalkningsverksamheten. Och förvisso, om inte Gösta Edman och Bertil Johansson tillsammans med länsstyrelsen i Halland varit pionjärer och påbörjat kalkningen av Högvadsån 1978 hade laxens och ålens barnkammare varit tillspillogiven och alla yngel drabbats av försurningsdöden i dessa områden.

Det är även skönt att alla innovativa entreprenörer och konsulter får ett kvitto på att deras långsiktiga arbete är ett betydelsefullt bidrag till miljömålet levande sjöar och vattendrag.

Det ger även en framtidstro då man kan läsa i rapporten från Hav & Vatten:

“I handboken från 2010 ändrades systemet, vilket innebar att pH-målet 6,3 togs bort och att 6,0 endast används för lax och för mört i sjöar (Naturvårdsverket 2010a). För övriga fiskarter tillämpas pH-målet 5,6. Enligt EU:s vattendirektiv ska försurade vattendrag restaureras till minst god ekologisk status och vår slutsats är att ett pH-mål under 6,0 försämrar förutsättningarna att uppnå detta”. “För elritsa krävdes ett lägsta pH på minst 6,0 för att uppnå en reproduktionsframgång som i neutrala referenser och för simpor ett lägsta pH som översteg 6,2 (Figur 12)”.

Rapporten utgör inte något ställningstagande från Havs- och vattenmyndigheten. Men det skulle förvåna om man först beställer en 40 årig expertutredning som kommer fram till att nu skall vi återgå till de tidigare högre pH-målen med 6,0 och 6,3 och sedan inte följer rådet. Myndigheten mister trovärdigheten om man kräver att andra skall följa miljökvalitetsnormer och miljömål om man själv ger anvisningar som bryter mot EU:s vattendirektiv.

Slutsatsen blir att myndigheterna nu kommer att besluta om att återgå till de tidigare högre pH-målen med 6,0 och 6,3 för att få önskad biologisk effekt.

Tillsammans med möjligheten att få EU-bidrag för kalkning enligt ”Falkenbergsmodellen” ger detta en framtidstro för den svenska kalkningsverksamheten och för fiskrika sjöar och vattendrag!