Varför kalkas våra sjöar?

2023-03-21 Vi har kalkat ca 4500 sjöar i Sverige. Regeringen har beslutat om en neddragning med 1/3 av kalkmängden. Konsekvensen kan bli att 1500 sjöar blir utan kalk och därmed återförsuras.

Kalkningen av Sveriges försurade vatten har varit en av våra mest framgångsrika miljöåtgärder som delvis löst ett av våra allvarligaste miljöproblem. Har vi redan glömt bort försurningsdöden som höll Sverige i sitt järngrepp på 1970-talet? Kanske dags att påminna beslutande församling om vad försurningen av våra vatten orsakade och kan orsaka.

Sura sjöar samlade oväntade mängder av förorenande kvicksilver. Kvinnor avråddes från att äta fisk från försurade svenska insjöar. Kvicksilvret överförs via moderkakan och bröstmjölken till fostret. Kvicksilver är ett allvarligt miljögift där speciellt barn påverkas genom nerv- och hjärnskador.

Sura vatten får höga halter av järn, mangan och aluminium. Brist uppstår av kalcium och magnesium. Obotliga skador uppstår på många fiskbestånd. Flodkräftan försvinner. Mörtens reproduktion upphör. Abborren får allvarliga skelettskador och ryggraden deformeras. ”Vanskapta” abborrar kläcks med puckelrygg, glosögon och underbett.

Laxen var nära att försvinna från Ätran på 1970-talet. Det unika laxbeståndet räddades när världens största kalkningsprojekt startades i rinnande vatten 1978 i Högvadsån. Även havsöring och ålyngel är beroende av neutrala pH-värden i sjöar och vattendrag. Falkenbergs kommun fick 2010 EU-bidrag för att med sjökalkning rädda den akut hotade europeiska ålen från försurningsdöden i svenska vatten.

Detta är några påtagliga effekter av försurningen. Faktum är att kalkningen ”avgiftat” våra vatten och därmed räddat ca 50% av den biologiska mångfalden. Minskar vi kalkningen tappar vi de naturvärden vi byggt upp under 40 års kalkning och skadorna kommer tillbaka igen.

Miljöministern anger det tuffa ekonomiska läget som orsak till att nu minska miljöåtgärderna i våra vatten. Kalkningen är en långsiktig miljöåtgärd som byggt upp och restaurerat den biologiska mångfalden i tusentals svenska vatten. Tillåts återförsurning ökar åter hälsorisken för barn och kvinnors exponering för kvicksilver. Konsumtion av insjöfisk blir en ökad hälsorisk för landsbygden, turister och fiskälskare.

Är vi beredda att offra naturens artrikedom och ekosystemtjänster på grund av ”det tuffa ekonomiska läget?” Är det kanske till och med så att ekosystemtjänsterna är värd mer än den blygsamma kostnaden för kalkningsågärder i Sveriges unika vatten?