2021-11-12 Ålen i Ätran är i akut behov av hjälp. Ålplan Ätran har sedan länge spelat ut sin roll. SVT:s program ”Uppdrag Granskning” och ”Fiskarnas rike” visade med all önskvärd tydlighet situationen för ålen i Ätran. Vad vi nu behöver är akuta åtgärder och en modern förvaltning av ålen i Ätran.

Ätrans vattenråd skriver i sin ”Historik för Ätrans vattenvårdsarbete” ”redan 1970 ansåg fiskeriexperter att om ej särskilda åtgärder vidtages i vattendraget kommer ålförekomsterna inom Ätrans övre vattensystem att upphöra inom en relativt nära framtid”. Nu efter 50 år är vi där och situationen för ålen är akut. Läs mer här.

Ätrans vattenråds styrelse och medlemmar skall den 24–25 november träffas två dagar och diskutera ”Tankar kring framtida projekt för att bevara värden och öka livskraften hos ekosystem och samhälle” samt ”Vad skall styrelsen ta med sig till nästa verksamhetsår?”. Vad vore då mera lämpligt att diskutera än en revidering av Ålplan Ätran vars bäst före datum gick ut för 40 år sedan?
Varför behöver då ”Ålplan Ätran” en översyn?

På 1980-talet bildades ”Ålplan Ätran” en överenskommelse mellan Kraftbolag, Länsstyrelse och Fiskerättsägare. I stadgarnas §2 kan man läsa att dammägarna ”skall inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem enligt en fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Kostnaderna är enligt bilaga 2 i 1998 års penningvärde 45 612 kronor att dela på ett 30-tal dammägare och kraftbolag. I dagsläget kostar ett ålyngel ca 5 kronor.

Men det handlar inte enbart om ekonomi. Det handlar också om bevarad ekologi, etik, konnektivitet och kommunikation. Från början fanns bestämmelser om Kungsådra för fiskens fria vandring men denna möjlighet försvann. Den ersattes av vattendomar som ibland innehöll skyldighet att hålla ålyngelledare för ålen. Så var fallet vid ett drygt 90-tal dammar i Ätran. Dessa skyldigheter togs utan rådighet bort av Ålplan Ätran.

Enligt publikationen ”Ål i Ätran” är dagens ålproduktion i Ätran beräknad till ca 5000 blankålar som försöker vandra mot Sargassohavet för lek. Läs publikationen här. Ingen vet den ursprungliga produktionen men ålinsamlingar i närbelägna Lagan visar på en årlig uppvandring av över en miljon yngel på 30-talet. Elforsk beräknar en överlevnad på ca 20% till blankål varför de större västkuståarna vardera torde ha haft en årlig utvandring av över 200 000 blankålar.

Ålen är akut hotad och ICES råd 2021-11-04 är att skador orsakade av vattenkraft, pumpstationer och föroreningar som minskar produktion och lekvandring av ål skall reduceras till, eller hållas så nära noll som möjligt under 2022. ICES råd är också att helt förbjuda fångst av glasål. Man lämnar dock en möjlighet kvar för utsättning av glasål om framtida vandring av blankål är säkrad. Källa: ICES Advice 2021 – ele.2737.nea Läs hela ICES råd här.

Ålplan Ätran behöver nu akut revideras och anpassas till dessa nya förutsättningar. Allvaret i situationen har klart framgått i SVT:s program Uppdrag Granskning. För att understryka allvaret bifogas en aktuell bild från gårdagens situation vid ett av Ätrans kraftverk.

Debatten fortsätter medan laxen och ålen dör…..
Läs ytterligare en artikel i Alltinget Laxen och ålen fortsätter att vandra mot döden – i tystnad – Altinget – Allt om politik: altinget.se

2021-11-05 Ålens liv fascinerar. Ålen vandrar 800 mil från Sargassohavet till Sveriges västkust och flertalet skulle växa upp i Sveriges inlandsvatten. Ålen är en katadrom fiskart vilket betyder att den fortplantar sig i havet och växer upp i sötvatten.

Fem ledande ålforskare vid SLU, skriver i en debattartikel 2021-11-02 i Altinget:
”Sett över utbredningsområdet är inlandshabitatet det absolut viktigaste för uppväxande ål. Ålyngel dör i tonvis i europeiska floder för att de inte kan vandra vidare uppåt. Därtill dör tonvis av ål i europeiska vattenkraftverk”.  Återskapa ålens livsmiljöer och minska dödligheten i vattenkraftverk – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Vi seniorer minns hur rikligt ålfisket var för över 50 år sedan. Ålkistor i alla små bäckar kunde ge 60–100 enkilos ålar per natt. I Kungliga bibliotekets tidningsarkiv finns många annonser där inlandets fastigheter såldes med tillhörande ålfiske! Före kraftverksepoken var ålfisket i våra inlandsvatten en mycket viktig ekonomisk resurs. Nu ser vi hur ålarna omkommer vid kraftverken. Tack till SLU:s forskare som lyfter frågan att fria vandringsvägar och tillgång till rätt sötvattenshabitat är avgörande för lax, ål och andra vandringsfiskar.

Tre forskare från Östersjöcentrum svarar forskarna från SLU på Debattsidan i Altinget. De anför att: ”det stora flertalet ålar som når Sverige för egen maskin vandrar inte självmant långt upp i våra vattendrag utan växer upp vid kusterna”. ”Den snabbaste, lättaste, billigaste och mest gynnsamma åtgärden för ålens överlevnad i Sverige vore därför att omgående stoppa allt ålfiske”. Falskt narrativ att ålens öde vilar i kraftbolagens händer – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Kraftbolagen i Sverige har byggt ca 2100 kraftverk och dammar som stoppar all invandring av ålyngel och dödar all utvandring av blankål. I Europa finns enligt AMBER över 1 miljon dammar! Vid Olidans kraftstation i Göta älv samlades vissa år på 1930-talet in över 5 miljoner ålyngel (Källa Länsstyrelsen). I Lagan samlades vissa år in över en miljon vandrande ålyngel. Ålynglen behöver fria vandringsvägar.

Östersjöcentrum menar att det skulle vara skillnad på hur ålen reagerar på dammar i Spanien, Frankrike och Sverige: “I Biscayabukten dör stora mängder ål varje år på grund av vattenkraftsutbyggnad i spanska och franska floder, som hindrar dem från att simma upp till lämpliga uppväxtmiljöer. Men så är inte fallet i Sverige. Det stora flertalet ålar som når Sverige för egen maskin vandrar inte självmant långt upp i våra vattendrag utan växer upp vid kusterna”. Östersjöcentrum drar dock något ambivalent slutsatsen: “det råder ingen tvekan om att svensk vattenkraft behöver miljöanpassas, bland annat genom att anlägga fiskvägar förbi kraftverken”.

Ålforskarna från SLU menar att om ålbeståndet skall restaureras långsiktigt och hållbart måste ålen få fria vandringsvägar till och från sina tidigare uppväxtområden i sötvattnen. För oss som levt med ålarvet och läst Ålevangeliet är kravet på fria vandringsvägar en hållbarlösning så att ålen naturligt skall kunna fullborda sin livscykel och överleva. Ålen måste få tillgång till sina uppväxtområden och inte stängas ute! Hertingprojektet är ett gott exempel där kraftbolaget ordnat fri vandring och räddat ålens livsmiljöer.

Andelen blankål som dör i kraftverken har redovisats av Jordbruksverket i Sveriges förslag till ålförvaltningsplan. Källa Jordbruksdepartementet 2008-12-09 Jo2008/3901. När kraftverken började byggas i början på 1900-talet var dödligheten av antalet naturligt invandrande ål mångdubbelt större och ledde till en 90-99% ig minskning av ålbeståndet. Nu dör även de utsatta ålarna.

Vi får aldrig glömma att inlandets produktion av ål och framför allt av stora ålhonor varit bärande för det svenska bidraget till produktionen av europeisk ål. I Åsebokrönikan kan Du läsa om redaktörens egna upplevelser med ålen i Storasjön. Här får Du också insikt i en domstolsförhandling om ålfisket vilken tilldrog sig i slutet på 1940-talet. Läs mer här.

Debatten fortsätter medan laxen och ålen dör…..
Läs ytterligare en artikel i Alltinget Laxen och ålen fortsätter att vandra mot döden – i tystnad – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Slutreplik i Altinget: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen Slutreplik: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen – Altinget – Allt om politik: altinget.se

2021-10-08 I dag lanseras ett projekt för att öppna stängda älvar i hela Europa.

I Europa finns över 1,3 miljoner registrerade dammar så behovet är stort. Dammar påverkar forsande habitat negativt och är bl.a. orsaken till att den europeiska ålen nu är akut hotad. I Sverige är i princip alla uppväxtområden stängda för vandrande ålyngel. Om yngel transporterats uppströms dör alla ålar 20 år senare i kraftverkens turbiner och galler på sin bröllopsvandring till Sargassohavet.

Ätran är ett exempel på stängda vandringsvägar för fisken. Byggnation av kraftverksdammen vid Ätrafors innebar att laxens vandring stoppades. Enligt Fiskeriverkets utredning orsakar dammen en årlig förlust av 34 500 laxsmolt enbart vid kraftverket. Dessa skador har aldrig kompenserats.

Ätran är också ett exempel på att stängda vandringsvägar kan åtgärdas. Vid Hertings kraftverk i Falkenberg har dammen rivits och den naturliga åfåran återställts. Kraftverket har försetts med ett fisksäkert galler. Vandringsfiskarna har fått fria vägar och forsen brusar efter 70 års tystnad.

Nettouppvandringen av laxfisk i Ätran har ökat från i medeltal ca 2 400 till ca 4 100 per år efter återställningen av Hertingforsen. För lax ökade nettouppvandringen från ca 1 700 till 3 000 och för öring från ca 700 till 1 000.

Sverige har avsatt 10 miljarder i Vattenkraftens miljöfond. Pengarna är tänkta att användas till att modernisera gamla vattendomar så att de blir mer miljövänliga. Falkenbergs kommun har fått 1 miljon kronor för att ordna fri fiskvandring i Stockån.

Man kan säga att nu våras det för vandringsfisken. Det finns pengar att öppna upp alla stängda vattendrag. Hertingprojektet visar hur man kan agera för att snabbt öppna upp vandringshindren.

Läs mer om Open Rivers Programme här.

2021-08-20 Löften fanns att laxen skulle få fri vandring. En miljon kronor avsattes redan för sex år sedan. Nu stångar laxen sig blodig i sina försök att nå sina forna jungfruliga lekplatser i Stockån vid Okome.

Falkenbergs kommun fick en miljon kronor i bidrag redan 2015 för att ordna fria fiskvägar för laxfiskar, nejonögon och ål vid Stockån i Okome. Naturnytt fick en försäkran från kommunen att 2021 var året det skulle ske. Leken skulle nu kunna ge upphov till tusentals nya laxsmolt årligen!

Kommunens kalkdoserare uppströms vid Pukasjöhultsvägen skulle nu verkligen ge full valuta för långvariga naturvårdsinsatser.

Skådespelet med hoppande och sönderslagna laxar fortsätter tills någon tar ansvaret och använder den avsatta miljonen till fri fiskvandring så som det var tänkt. Vän av ordning frågar sig om den beslutade miljonen nu har använts till något annat ändamål eller om den måste betalas tillbaka till bidragsgivaren?

Lyssna på SVT:s inslag 2021-09-23 här:

Kommunens svar på kritiken: ”Vi har haft en flyktingkris och en pandemi” | SVT Nyheter

Länsstyrelsen missnöjd – kommunen har inte följt tidsplanen | SVT Nyheter

Falkenberg fick en miljon för att hjälpa laxen – inga åtgärder efter sex år | SVT Nyheter

2021-08-08 Ingen kan ha undgått det rödvita fartyg som ligger förtöjt i Glommens hamn.

Det är ärevördiga fisketrålaren Albert 267 av Urk i Nederländerna som blev omdöpt till Gerd 53 av Simrishamn för att tråla torsk i Sverige. Nu ligger båten sedan två år som “spökskepp” i Glommens hamn.

Vän av ordning frågar sig kanske varför så är fallet. Hallands Nyheter har i en artikel från juli i år förklarat att båten har strandats i Glommen i väntan på att torskfisket öppnar igen i Östersjön. Och torskfisket i Kattegatt har upphört av den enkla anledningen att här finns numera ingen torsk att fånga. Så blev båten avställd i Glommen.

Men då undrar vän av ordning om det går att fiska torsk med en “spökbåt”. Jo, se förklaringen är den att Gerd (eller är det Mercy?) har tillstånd att fiska torsk och därför är hon nu en “kvotbåt” som belägrar hamnen i Glommen. Vi får inte göra oss av med båten för då blir vi av med tillståndet att fiska torsk säger en av delägarna. Men ärevördiga Albert som bytte namn till Gerd har nu bytt namn till Mercy. Vi kan inte utreda vem eller vilka det är som kommer att bli tilldelade den eftertraktade torskkvoten, det är en annan historia.
Vi får dock hoppas att det inte är “spökgarn” som skall användas om fisket återupptas.
Läs mer om spökgarn här.

2021-08-08 Falkenberg Herting Rotaryklubb berättade i dag om spökgarn i Glommens hamn.

Gammal och ung hade samlats i Glommens hamn och lyssnade till Bo Weiland från Falkenberg Herting Rotaryklubb som med inlevelse berättade om spökgarn varvat med musik. Klubben spider på detta sätt kunskap och ambitionen är att förbättra miljön utanför vår kust. Läs mer här.

“Projekt Spökgarn” är tyvärr ingen saga utan en sann historia där det totalt i värden förloras 640 000 ton spökgarn varje år! Svenska fiskare förlorar endast i Östersjön 165 km garn varje år. Dessa garn hänger som spöklika draperier och fångar fiskar i 20 år eller mer. Fiskar som dör en plågsam död och inte kommer till användning.

På plats i Glommen fanns även representanter från Hallands Kustvattenråd, Ätrans vattenråd och Falkenbergs kommun. Det är viktigt att alla samarbetar för att värna om havsmiljön. Kommunens ekolog tog även tillfället i akt att informera om invasiva växter i kommunen.

Lite längre bort i hamnen låg det ett spökskepp förankrat. Det är en annan hitoria som du kan läsa mer om här.

2021-08-02 Ätranlaxen är en viktig resurs som vi fått att förvalta till kommande generationer. Antal laxar som vandrar upp i Ätran för att leka har nästan fördubblats sedan det blev fria vandringsvägar vid Herting.

Destinationsbolaget har hand om Falkenbergs laxfiske och Ätrans Sportfiskeförening står delvis för tillsynen.

I dagens Hallands Nyheter kan man läsa om att det varit höga temperaturer i Ätran vilket påverkar laxens överlevnad. Läs mer här. Ett “problem” med detta är hur fiskaren skall gå tillväga om man släpper tillbaka fångad lax. Projektledaren Johan Bengtsson på Destinationsbolaget och ordföranden i Falkenbergs Sportfiskeförening gör båda ett fint jobb för Ätranlaxen och båda menar att vi skall vara rädda om laxen och hantera den med respekt. Johan menar att det mer är upp till den enskilda sportfiskaren medan Morgan menar att det skulle kunna vara ett förbud för “Catch and release” vid höga vattentemperaturer. Under 2021 kan man se av fångstrapporterna att “problemet” totalt gäller fyra (4) laxar. Måhända att det gäller några fler som inte rapporterats. Bra rekommendationer för återutsättning finns på Falkenbergs laxfiskes hemsida, läs dem här.

Sommaren 2021 har varit varm vilket också gett höga vattentemperaturer i Ätran. Temperaturen i vattnet ökar ytterligare när det framrinner lite vatten på grund av att kraftbolaget korttidsreglerar vid Ätrafors. Länsstyrelsen skriver i sin bevarandeplan 2013: Efter utbyggnaden i Ätrafors 1918 har den totala produktionen av laxsmolt (icke könsmogen ung lax som migrerar till havet) i Ätrans huvudfåra minskat kraftigt från ca 70 000 laxsmolt/år innan utbyggnaden till uppskattningsvis 9000 laxsmolt/år efter utbyggnaden (Sjöstrand 1998). Sjöstrand anger också att det årligen dör 34 500 laxsmolt enbart p.g.a. korttidsregleringen.

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Falkenberg beslutade 2015-12-08 att man mot en ersättning av en miljon kronor från Länsstyrelsen, skulle genomföra fria fiskvägar för laxen vid Stockån i Okome. Läs beslutet här. Detta beräknas ge ett årligt tillskott av ca 6000 laxsmolt till Ätran. Laxen väntar fortfarande på åtgärden.

Vi förväntar oss nu att de som har ansvaret för Ätranlaxens förvaltning inte “silar mygg och sväljer kameler” utan samverkar för att förbättra laxens situation i Ätran. Då är ytterligare en fördubbling av Ätrans laxbestånd ett realistiskt mål.

2021-08-01 Dokumentationen av fiskvandringen i Ätran är imponerande. Länsstyrelsen redovisar nu en rapport om fiskvandringen de senaste 20 åren!

Länsstyrelsens sammanfattning: Hertings kraftverk i Ätran utgjorde tidigare ett besvärligt hinder där den enda möjliga vandringsvägen i uppströms riktning var genom en brant teknisk fiskväg. I syfte att kontrollera fiskvägens funktion samt de vandrande beståndens storlek och karaktär har fiskvandringen övervakats med en elektronisk fiskräknare och manuella stickprovskontroller sedan år 2000.

Rapporten är skriven av Fiskevårdsteknik AB och utgör en förnämlig dokumentation av 20 års fiskvandring i Ätran. Författarna konstaterar att totalt har drygt 86 000 fiskpassager registrerats varav ca 76 000 i uppströms och ca 10 000 i nedströms riktning. 83 000 av registreringarna gäller lax och öring.

Dammen vid Hertings andra kraftverk i Ätran utgjorde tidigare ett besvärligt hinder för fisken men sedan 2014 är dammen öppen. Nu kan alla fiskarter efter 70 år av tillfällig torrläggning åter använda den brusande, naturliga Hertingforsen för vandring och reproduktion.

Författarna konstaterar att nettouppvandringen av laxfisk har ökat från i medeltal ca 2 400 till ca 4 100 per år efter återställningen av Hertingforsen. Laxens uppvandring ökade från ca 1 700 till 3 000 och öringens från ca 700 till 1 000. Majoriteten av de vandrande fiskarna har utgjorts av laxfisk, dvs. främst lax och öring men även hybrid (korsning mellan lax och öring), regnbåge, bäckröding och puckellax.

Viktigt är att även mer svagsimmande arter nu kan passera Herting. Resterande passager har utgjorts av 15 olika fiskarter. Vanligast förekommande bland dessa är ål, havsnejonöga, mört, färna och abborre.

Notabelt är att ålyngel inte kan räknas i den nya räknaren. När de insamlades och lyftes manuellt över dammen några år under 2000-talet noterades över 10 000 invandrande ålyngel per år vid Herting. Den naturliga ålyngelinvandringen till Ätran kan före kraftverksepoken ha överstigit en miljon ålyngel. Antagandet bygger på empiriska data där ålyngelinvandringen till Lagan av krafbolaget räknades till ca 1.3 miljoner på 1930-talet. Nu kan invandrande ålyngel vandra till Ätraforsdammen.

Hertingprojektet har betytt och betyder enormt mycket för den biologiska mångfalden i Ätran. Läs mer här.

Länsstyrelsens rapport ger mycket viktig information om hur man med mer miljöanpassade vattendomar skulle kunna underlätta för olika fiskarters vandring och reproduktion i Ätran och ger därför värdefull information inför kommande omprövning 2024 och 2027, till moderna, miljöanpassade vattendomar. Läs rapporten här.

2021-07-30 Rapporter om främmande, invasiva arter blir alltmer vanliga. Vad är då en invasiv art?

En invasiv art, är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningområde, där den riskerar att påverka hela ekosystemet.

EU har därför gjort en lång lista över “förbjudna” arter som innebär att det är förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera och använda dem inom EU enligt EU-förordning 1143/2014.

Puckellax, ullhandskrabba, blåskrabba och småprickig penselkrabba är arter som Havs- och vattenmyndigheten ser som potentiellt invasiva och det rapporteras nu om dessa arter på västkusten och i Ätran. I skrivande stund har 25 puckellaxar hittills i år registrerats i fiskräknaren vid Herting.

Hallands Nyheter skriver i dag på ledarplats att “Det innebär att de utgör ett hot mot den biologiska mångfalden och det ekosystem som de hamnat i”. Där har ledaren en viktig poäng. Dagens ekosystem är utarmade av intensivt fiske, jord- och skogsbruk vilket innebär att systemet mist sin naturliga motståndskraft (resiliens) mot förändringar och invasiva arter.

Krabborna kan lätt massföröka sig på grund av att deras naturliga fiende torsken är överfiskad. 35 000 ätranlaxar dör årligen på grund av kraftbolagens korttidsreglering, vilket banar vägen för den invasiva puckellaxen.

Ledaren i Hallands Nyheter konstaterar: “Artdöd och minskande biologisk mångfald beräknas i dag utgöra ett lika stort hot som den globala uppvärmningen”. Det är ett känt faktum att människan lever av och är beroende av naturens biologiska mångfald och ekosystemtjänster.

Nycklen till vår välfärd är därför ett hållbart fiske, jord och skogsbruk som tar hänsyn till den biologiska mångfalden och inte utarmar ekosystemen, som då blir mer känsliga för både klimatförändringar och invasiva arter.

PS Puckellaxen på bilden är från Högvadsån DS

2021-07-29 Att skåda trollsländor har blivit omåttligt populärt. Dessa färgglada insekter har alltid trollbundit oss människor.

Sveriges främsta expert på trollsländor entomolog Göran Sahle´n vid högskolan i Halmstad, har efter många års forskning funnit intressanta fakta om sländorna.

Enligt Göran är trollsländor viktiga indikatorer på miljökvalitet. Kalkning har sedan 1970-talet pågått för att bevara och återskapa den biologiska mångfalden (biodiversiteten) i våra sjöar och vattendrag. Kalkningens effekter på arter som “tål” surt vatten har varit omdiskuterad.

Göran drar nu slutsatsen att kalkningen tycks gynna den biologiska mångfalden hos trollsländor. Ovanligare arter av trollsländor får en chans att bli vanligare. Läs mer här.

Tidigare ansågs också att ålen var tålig mot surt vatten och denna “myt” har levt kvar. Numera vet man att ålyngel är kansliga för surt vatten samt att produktionen av ål är drastiskt lägre i försurade vatten jämfört med neutrala vatten. Därför erhöll Falkenbergs kommun kalkningsbidrag från EU för att rädda den akut hotade europeiska ålen. Men det är en annan historia… Läs mer här.