2022-07-24 Laxen lider av torkan i Ätran. Viktiga lek- och uppväxtområden för lax, havsnejonöga och ål är i skrivande stund torrlagda.

Saken är den att Ätran är korttidsreglerad. Det innebär att vattenflödet kan ändras från en timma till nästa timma. Länsstyrelsen anger att denna reglering minskar den årliga laxproduktionen i Ätran med 34 500 laxsmolt.

För att inte skadorna skall bli alltför omfattande har Länsstyrelsen nått en “frivillig” överenskommelse med kraftbolaget att inte gå under ett tillfälligt flöde på 11 kubikmeter per sekund. Då torrläggs en stor del av Ätrans grunda lekområden där laxynglen finns.

På SMHI:s hemsida kan man se den aktuella tillrinningen i Ätran under rubriken “hydrologiskt nuläge”. Här kan man läsa att kraftbolaget just nu släpper betydligt mindre vatten än som framrinner i Ätran. På kraftbolagets hemsida kan man dessutom läsa att kraftbolaget släpper fram ca 20% mindre vatten än överenskommelsen om en lägsta framrinning på 11 kubikmeter per sekund.

Torrläggningen av Ätran är av stor betydelse för fisken men av liten eller ringa betydelse för energiproduktionen. Varför sker då denna fatala torrläggning? Den enda som kan svara på frågan är bolaget som reglerar, och vi andra kan bara spekulera.

Beror det på att Länsstyrelsen lagt ned tillsynen i väntan på omprövning av vattendomen 2024? Beror det på att Fortum nu äger en majoritet av Uniper och att de inte känner sig förpliktigade att följa tidigare bolags överenskommelse?

Ätrans vattenråd (ÄVR) är en organisation där bl.a. ett flertal kraftverksägare i Ätran ingår. ÄVR beställde nyligen en biotopkartering av Ätran för att få en helhetsbild av åtgärdsbehovet i Ätran från mynningen till Ätrafors kraftverk. Inventeringen klassar ca 2 kilometer långa sträckor nedströms Ätrafors i anslutning till Kungsbacka ö som “ej lämpliga” som uppväxtområde. Detta är ett rent falsarium som riskerar att leda till att Ätran korttidsregleras med motiveringen att biotopen inte skulle vara lämplig för lax.

Lokalen vid Kungsbacka ö är nämligen väl känd som en av Ätrans finaste lek- och uppväxtområden för lax med lämpligt lekmaterial (se ingressbild). I Svenskt elfiskeregister kan vi läsa att årliga elfisken från 1986 till 2021 vid Kungsbacka ö visar en riklig förekomst av laxyngel med som mest 400 yngel per hundra kvadratmeter.

Ätrans vattenråds uppgifter att denna sträcka nedströms Ätrafors inte skulle vara lämplig för laxartad fisk är därför direkt felaktiga då de strider mot elfiskeregistrets uppgifter. Bedömningen har tillkommit utan adekvat inventering och utan granskning av befintlig dokumentation.

Naturnytt konstaterar att denna del av Ätran på grund av sin rikliga laxproduktion är ett Natura 2000 område av stort internationellt skyddsvärde. Därför är omfattningen av pågående korttidsreglering klart olämplig och strider mot EU:s art- och habitatdirektiv.

Länsstyrelsen skriver 2013 i bevarandeplanen för Ätran: “Efter utbyggnaden i Ätrafors 1918 har den totala produktionen av laxsmolt i Ätrans huvudfåra minskat kraftigt från ca 70 000 laxsmolt/år innan utbyggnaden till uppskattningsvis 9000 laxsmolt/år efter utbyggnaden (Sjöstrand 1998). Efter 1998 har en frivillig överenskommelse om ökad minimitappning på 11 m3/s införts jämfört med 7 m3/s som vattendomen medger, samt en minskad reglering vilket förbättrat situationen”. Läs mer här.

Kraftbolaget bryter nu mot överenskommelsen med Länsstyrelsen. Ätrans vattenråds inventering bedömer internationellt viktiga N2000 områden för atlantlaxen som “ej lämpliga”. Vad är det som händer 2022 med vården av Ätrans skyddsvärda biotoper och fiskbestånd?

Torrläggning av Ätran pågår….

2022-07-19 Vad är ett havsnejonöga? Vad är habitat? Vad är förstört?

Havsnejonögat är en rundmun som liknar ålen men de är inte släkt. Havsnejonögat har funnits på jorden 400 miljoner år och har klarat alla miljöförändringar, vilket är imponerande. Havsnejonögats habitat är dels havet och dels våra floder och forsar. De lever som parasiter på stora havsfiskar och leker bland forsarnas stenar och grus.

Sedan istiden har det funnits rikligt med havsnejonögon i de västsvenska åarna. Men i början på 1900-talet stängdes vandringsvägarna för ål, lax och nejonögon. Havsnejonöga och ålar kan inte hoppa och de utestängdes från sina lek- och uppväxtområden när laxtrappor byggdes för laxen.

Vi börjar nu förtjänstfullt att öppna några dammar så att vandringsfisken kan nå sina habitat och lekområden. Men tyvärr klarar inte fisken bolagens korttidsreglering. Hallandsåarna är ömsom rännilar och ömsom floder i takt med att elpriset varierar. Havsnejonögat kan trots 400 miljoner års anpassning inte anpassa sig till denna onaturliga vattenreglering.

Ätran utgör ett kärnområde för havsnejonögat och atlantlaxen. Här fanns de i tusental och trivdes i oreglerade forsar fram till sekelskiftet 1800/1900. Förra året inventerade Länsstyrelsen i Halland havsnejonögat och slog larm om att havsnejonögat var i akut behov av åtgärder. Läs mer här.

Inventeringen visade bl.a. att:

• Totalt observerades endast 149 levande individer på hela västkusten varav 127 st i Halland.
• Av dessa är 113 stycken havsnejonögon som fotograferats när de passerat i fiskräknaren vid Hertings kraftverk i Ätran.
• Flest havsnejonögon finns i Sverige idag i Ätran och Högvadsån.

Även 2022 har nu havsnejonögat företagit sin lekvandring upp i Ätran. Totalt har det fotograferats 38 lekvandrande individer 2022! Det är en minskning med 75 individer sedan förra året och läget är ännu mera akut. Samtidigt fortsätter den kraftiga korttidsregleringen i Ätran. Den har årligen beräknats ta död på 34 500 laxsmolt. Även nejonögonen är beroende av vatten!

Vattendomarna som tillåter korttidsregleringen skall omprövas i Ätran med början 2024. Det är en liten eftergift för miljön att låta Ätrans vatten ha ett mer naturligt flöde. Överdämda och torrlagda habitat uppströms Ätrafors skulle behöva återlämnas till laxen och nejonögonen.

Havsnejonögat har funnits i 400 miljoner år och riskerar total utrotning. Kraftbolagen gör miljardvinster på att diktera hur vattnet skall användas. Det är dags att naturen får tillbaka en liten del av vattnet så att den överlever. Även vattenkraften behöver omfattas av moderna miljölagar, för våra vandringsfiskars och våra forsars skull! En epok som varat i 400 miljoner år riskerar nu att gå i graven för kortsiktig ekonomisk exploatering som pågått i drygt 100 år.

Länsstyrelsens fiskerikonsulent larmar på nytt i SVT Nyheter 2022-08-18 om havsnejonögats akuta situation.
Fiskekonsulenten slår larm – så drabbas laxen om havsnejonöga dör ut | SVT Nyheter

Vid Hertingforsen kan havsnejonögat passera och nå uppströms belägna lekplatser. Vid Ätraforsdammen är det definitivt stopp.

2022-07-17 Naturnytt har rapporterat att uttern är på väg tillbaka i Ätran. Det är glädjande men hur står det till med uttern?

Uttern är en bra indikator på miljötillståndet då den är en “toppredator” som främst lever av fisk. När vi bedriver fiskevård och fisken ökar så ger det förutsättningar för en större stam av utter. Uttern ökar i bl.a. Ätran.

Uttern försvann på 60 och 70 talet på grund av att vi började använda miljögifter i stor utsträckning. För varje steg i näringskedjan ökar innehållet av miljögifter tio gånger. Men i dagens samhälle har vi väl lärt av misstaget och upphört med användningen av miljögifter?

Naturhistoriska Museet har nu gjort en genomgång av 500 döda uttrar. P4 Jämtland rapporterar den 15 juli 2022 att det cancerframkallande och hormonstörande ämnet PFAS hittas i varannan utter och det var nivåer som var mer än 50 gånger högre än i andra län. I Stockholms län var förvisso nivåerna lägre, men å andra sidan hittades PFAS i hela 88 procent av de upphittade uttrarna och i både Västmanland och Uppsala låg andelen kring 80 procent.

Tyvärr är det så att vi inte lärt av våra misstag från “Tyst vår” på 1960-talet. Miljögifter som PFAS används i växtskydd, brandskum och som impregneringsmedel. Därifrån läcker det till vatten och fisk som är utterns huvudsakliga föda. Naturnytt har tidigare rapporterat om höga halter av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) i Halländska vatten.

Det vi inte reflekterar över är att även människan är en “toppredator” som äter fisk. Östersunds kommun går därför ut med en varning att vi inte bör äta abborre och gädda fiskade vid Frösön i Storsjön mer än två till tre gånger per år! Användningen av miljögifter utgör alltså fortfarande ett verkligt hot mot att vi använder vad naturen producerar till föda. Läs mer om P4 inslaget här. EU har antagit en resolution om att halvera bekämpningsmedelsanvändningen till 2030. Sverige har tidigare varit motståndare till denna minskning. Läs mer här.

2022-07-09 Webbkameran vid Hertingforsen filmade nattens jakt i Ätran.

Klockan 03:48 pågick ett sällsamt skådespel inför webbkameran i Falkenberg. Laxen kämpade för sitt liv för att inte bli frukost till en av Ätrans uttrar.

Redan år 1897 skrev dagspressen om den rikliga förekomsten av uttrar vid Tullbron i Ätran. På denna tid var också laxfiskets fångster rikligare än dagens. Förekomsten av utter skall nu ses mot bakgrunden att laxuppvandringen i Ätran fördubblats från ca 2000 till ca 4000 efter Hertingprojektets tillkomst 2013.

Naturen är så vist inrättad att det oftast förekommer ett naturligt samband mellan predatorer och bytesdjur. När det finns gott om lax finns det förutsättningar för utter och kungsfiskare i Hertingforsen. Fåglar och däggdjur tar av naturens överskott och de mest tillgängliga (sjuka) fiskarna. När det finns ett överskott av lax har beståndet god motståndskraft mot olika typer av miljöförändringar såsom torka, temperaturhöjning och försurning.

Korttidsregleringen i Ätran ger en årlig beräknad dödlighet av 34 500 laxar i Ätran (Källa: Länsstyrelsen i Halland). Regleringen orsakar även en nedsatt kondition hos laxynglen som skall göra en mödosam och farofylld resa till sina uppväxtområden vid Färöarna och Grönland.

Vattenkraftens påverkan på vandringsfisken i Ätran skall nu 2024 prövas av miljödomstolen enligt modern miljölagstiftning. Naturnytt har stora förhoppningar på att det skall ge mindre skador och ett överskott av lax till både laxfiskare, kungsfiskare och uttrar.

2022-07-03 Fjorton fjärilsarter är rödlistade i Halland och fyra är helt försvunna. Den ”absolut främsta orsaken” är förändrad markanvändning som modernt skogs- och jordbruk.

Statens Lantbruksuniversitet visar i en ny rapport att av de 117 dagfjärilsarter som är bofasta i Sverige är en tredjedel (39 arter) rödlistade och 18 arter hotade. De senaste 70 åren har tillbakagången förvärrats. Läs rapporten här.

Väddnätfjärilen som Naturnytt fotograferade på Öland i sommar har försvunnit från sex län och återstår nu endast i 7 län.

Läget är allvarligt. Enbart i Halland är 14 dagfjärilsarter rödlistade och fyra har försvunnit. Det är en stor utmaning att styra om utvecklingen för att förhindra att fler arter hamnar på rödlistan eller dör ut från Sverige, skriver SLU och WWF i rapportens sammanfattning.

EU kommissionen har uppmärksammat förlusten av biologisk mångfald i Sverige och i Europa. Därför har EU antagit en ny Nature Restoration Law för att undvika fortsatt förlust av biologisk mångfald i Sverige och i övriga Europa. Beslutet åtföljs av ett bidrag på 100 miljarder euro. Nu hoppas Naturnytt att Sverige önskar ta del av och utnyttja detta miljardbidrag, för fjärilarnas skull! Läs mer här.

2022-07-01 Onsdagen i förra veckan beslutade EU Commissionen att anta banbrytande lagstiftning för att restaurera skadade ekosystem så att vi får tillbaka vår natur, även i Sverige! Läs mer här.

Överenskommelsen innebär att Europas natur skall restaureras till 2050 samt att användningen av bekämpningsmedel skall halveras till 2030.

Denna nya, gemensamma EU-lag är en avgörande markering för att restaurera naturen och undvika pågående kollaps samt att förebygga de värsta verkningarna av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

 Beslutet åtföjs av en rejäl fondering av medel: under det aktuella finansiella ramverket förstärks för ändamålet med ca 100 miljarder € som görs tillgängligt för att öka biodiversiteten, vilket även inkluderar restaurering.

En av de centrala punkterna är: Borttagande av dammar i floder så att minst 25 000 km återställs till fritt flödande älvar utan hinder och reglering till 2030.

Tillsammans med regeringens bidrag på 70 miljarder SEK till kraftverken i Sverige och bolagens bildande av vattenkraftens miljöfond på 10 miljarder SEK fattas det inte pengar för att restaurera döda åfåror och stängda svenska vattendrag. Detta är goda förutsättningar inför omprövningen av vattenkraftens omoderna lagar vilket skall ske nu i den nationella planen (NAP). Ätrans omprövning påbörjas 2024 och Suseåns omprövning pågår! Nu finns förutsättningar för ett rejält lyft för biologisk mångfald i alla svenska vatten!

2022-06-09 Vattenmyndigheterna meddelar i dag att regeringen godkänt deras åtgärdsprogram för perioden 2021-2027. Läs mer här.

Regeringen konstaterar i sitt beslut att de flesta av åtgärderna handlar om det som brukar kallas grundläggande åtgärder, alltså sådant som egentligen redan är minimikrav enligt gällande lagstiftning. Läs mer om regeringens beslut här.

Regeringen har nu noga utrett om vi följt gällande lagstiftning, och Vattenmyndigheterna känner sig stärkta med att det nu finns ett gediget stöd från regeringen för det sätt som Vattenmyndigheterna arbetar för att ta fram åtgärder. De åtgärder som föreslås i åtgärdsprogrammen ska nu leda Sverige mot ett bättre vatten under de kommande sex åren. Detta var ett viktigt besked för svensk vattenförvaltning, säger Irene Bohman vid vattenmyndigheten.

Miljödepartementet skriver i ett Pressmeddelande 2022-06-07:
– Arbetet med att leva upp till kraven i EU:s vattendirektiv till 2027 behöver skyndas på. I och med dagens beslut kan detta viktiga arbete fortsätta samtidigt som det blir tydligare för alla berörda parter vad som gäller, säger klimat- och miljöminister Annika Strandhäll.

Citerat från Regeringsbeslut 2021-06-07:
“Regeringen konstaterar att omprövningarna enligt nationella planen för moderna miljövillkor (NAP), kan påbörjas innan vattenmyndigheterna fastställt åtgärdsprogrammen för 2022-2027. Detta beror på att åtgärder i vattenkraft hanteras i den nationella planen för moderna miljövillkor i vattenkraften och inte genom åtgärdsprogrammen för vatten. Med detta anser regeringen att den del av riksdagens tillkännagivande (bet. 2021/22:CU33, M2022/00641) som avser att senarelägga tidsfristen för kommande prövningsgruppers ansökan är tillgodosedd.”

Ätran skall enligt Nationella Planen (NAP) omprövas enligt modern miljölagstiftning 2024 och 2027. Vandringsfisken är i akut behov av förbättringar då en stor del av Ätrans ål och lax redan omkommit på grund av omoderna vattendomar.

2022-06-04 I en 90 år gammal, gulnad Hallandsposten från 20 augusti 1932 finns en intressant artikel om ålen.

Där kan man läsa om nyheten att fiskeriintendent J. Sörensen under de senaste åren har arbetat med ett nytt sätt att rädda Smålands ålfiske. Han forslar nämligen ålynglet från kusten på järnväg till Småland.

”Smålandsålen åker tåg från Sperlingsholm till Hylte numera. Tåget går i dag kl 17.10 Biljetter böra lösas senast i dag på f.m. Etthundrafjorton tusen ålar i år i Nissan och av fiskeriintendenten Sörensen sända till Hylte”.

”Men människornas herravälde och underkuvande av naturen har många gånger följder med sig som man inte tänker”. ” Och när ingenjörerna spände kraftverksdammar tvärs över floderna satte de också en spärr för ålynglet”. ”Till den ändan ha fabrikerna ålagts att anlägga vattenledare för ålynglet”.

Nu när vi skriver 2022 har Regeringen gett ålexperterna i uppdrag att utvärdera svensk ålförvaltning. Förvaltningen har byggt på att flygtransportera ålyngel från England till Sverige. Samt att fånga och transportera blankålen med lastbil förbi kraftverken.

Kraftbolagens och dammägarnas åläggande att upprätthålla fria vandringsvägar glömdes bort när ålens naturliga vandring skulle lösas med tåg, flyg eller tankbil. Visst är ålens vägar förunderliga?

2022-05-31 Regeringen ger nu Formas i uppdrag att utvärdera svensk ålförvaltning. Uppdraget skall slutföras före utgången av 2024 samma år som Ätrans vattendomar skall omprövas.

Enligt regeringsuppdraget kan forskare från Asien, Australien eller Nordamerika vara aktuella för uppdraget. Läs mer här.

Frågan om ålförvaltningen är i själva verket mycket, mycket enkel. Det handlar inte primärt om klimat, skogsbruk, jordbruk, bekämpningsmedel eller sjukdomar. Frågan är elementär och handlar om att utan ålyngel – ingen ål. Utan ålföräldrar – ingen ål.

Östersjöcentrum, Stockholms Universitet, skriver på sin hemsida: “Myten om den katadroma ålen”. “Ål kallas ofta för en katadrom art, som måste vandra upp i sötvatten för att överleva och växa till sig. Så är dock inte fallet”. Ändå rekommenderar man att intensifiera det regionala och lokala arbetet med att ta bort vandringshinder och öppna upp vandringsvägar för naturligt invandrad ål. Läs mer här.

Sveriges ledande ålexpert Håkan Wikström beräknade redan på Fiskeriverkstiden, före Havs- och Vattenmyndighetens tillkomst, behovet av ålyngel till Sveriges inlandsvatten (sötvattnen) för att upprätthålla en ursprunglig produktion av ål. Behovet är uppvandring av 188 -360 miljoner ålyngel årligen.

Krafttag ål/Energiforsk anger att ca 20% av ålynglen blir utvandringsfärdiga blankålar. Det innebär att ca 55 miljoner blankålar årligen producerades från Sveriges sötvatten. Vid en medelvikt på ett kilo blir det ca 55 000 ton. Detta kan jämföras med dagens ålfiske som fångar mindre än 100 ton. Och Krafttag åls trap & transport som varit ca 14 ton.

Fiskerikonsulent Gösta Edman skrev 1973 i sin rapport för Ätrans vattenvårdsförbund: “Om inget görs för ålens vandring kommer ålen inom kort att vara borta från Ätran”! Detta var provocerande för dammägarna.

Länsstyrelsen beslutade då med Ålplan Ätran att befria kraftbolagen från de vattendomar som innebar en skyldighet att hålla fria vandringsvägar för ålen. Frågan är om Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet har rådighet att på detta sätt ändra fastställda vattendomar.

Det kan lätt konstateras att ålynglen inte kan passera betongdammar. Blankål kan inte ta sig levande genom turbiner och därefter simma till lekområdet i Sargassohavet. Detta visas bl.a. av SVT:s uppdrag granskning och filmen “Fiskarnas rike”.

Det är bra att Regeringen avsätter 3 miljoner årligen till Formas för att samla in kunskap om den mystiska ålen. I regeringsuppdraget nämns ordet fiske fem gånger. Orden dammar, vandringshinder eller kraftverk saknas i uppdraget. Och det behövs inte mer “förhalande” ålforskning.

Kunskapen finns redan att om vi skall rädda den akut hotade ålen behövs fria vandringsvägar för de 55 miljoner blankålar som kan produceras i Sveriges inlandsvatten. Annars försvinner den akut hotade ålen inom kort.

2022-05-15 Hajdumpning i Lysekils hamn har upprört såväl allmänhet som yrkesfiskare. Åklagaren utreder nu om brott har begåtts.

Samtidigt med brottsutredningen om ett hundratal dödade hajar fortsätter en laglig dumpning av tonvis av haj till havs. De flesta av dessa hajar dör och det är helt enligt regelverket!

– “Hade den här utrotningen pågått på land skulle den stoppats för flera decennier sedan”, säger en tjänsteman på Kustbevakningen till SVT. Enligt FN:s mat- och jordbruksorganisation (FAO) sker ett enormt slöseri med världens marina djur.

Kustbevakningen “råkade” nämligen i april i år vara ombord på en av dessa fisketrålare som i ett tråldrag fick upp drygt två ton pigghajar. Hajarna dumpades enligt reglerna tillbaka i havet trots att de flesta var döda. Läs mer här. och se SVT:s reportage.

Enligt Havs och vattenmyndigheten kan detta hända eftersom pigghajen är fredad och inte får ilandföras. Men hur är det med detta? Den pigghaj som säljs på fiskeauktionerna i Danmark och Sverige vet i alla fall inte om att den är fredad.

2022 har hittills landats och försålts ca 12 ton pigghaj i danska hamnar. Även Göteborgs Fiskhamn auktionerar ut rödlistad pigghaj till högstbjudande vilket man kunde se på deras hemsida. Hemsidan har dock spärrats med inloggningsuppgifter vilket räddar från insyn men det räddar inte hajen.

Naturnytt rapporterade redan 1 april i år att de hundra hajarna i Lysekil bara var toppen på isberget. Läs mer här. Svensk fiskeriförvaltning har drabbats av handlingsförlamning. Samtidigt som det är straffbart att meta en enda blankål eller dumpa några pigghajar i hamnen i Lysekil är det tillåtet att döda tonvis med blankål i kraftverken och att döda tonvis med pigghaj i massförstörande redskap eller till och med att sälja dessa fiskar på fiskauktionenerna i Danmark och Göteborg.